Children, vol 13 issue 24 2026:
Såväl narrativ förmåga som förmågan att förstå och själv återge informationsdiskurs stöttar både förståelse, lärande och läs- och skrivutveckling. Forskarna bakom den aktuella studien genomförde en interventionsstudie för att undersöka effekter av strukturerad träning i både muntlig berättarförmåga och informationsdiskurs för barn i lägre skolåldern.
Bakgrund
Såväl narrativ som informationsdiskurs (expository discourse) stöttar både förståelse, lärande och läs- och skrivutveckling och det finns en rad studier som ger stöd för att dessa förmågor kan förbättras via explicit undervisning. Den typen av undervisning verkar ha god effekt för alla barn, men för barn med språkstörning/DLD är sådan träning avgörande och verkar dessutom ha överföringseffekter på exempelvis syntaktisk komplexitet. Det är dock ovanligt att man undervisar om båda genrerna inom samma ramverk. Därför ville forskarna bakom den aktuella studien genomföra en intervention för att undersöka effekter av strukturerad träning i både berättarförmåga och informationsdiskurs.
Åtta veckors intervention
Totalt deltog 80 barn i studien från Kindergarten till årskurs 2, det vill säga ungefär 5-8 års ålder, varav 52 hade DLD enligt den bedömning som forskarna gjorde initialt. Resterande deltagare bedömdes ha typisk språkförmåga men mer isolerade svårigheter med berättarförmåga.
Barnen randomiserades till interventionsgrupp och kontrollgrupp. Barnen i interventionsgruppen fick språklig träning i mindre grupper om 3-4 elever två gånger i veckan ungefär 15-20 minuter per tillfälle under åtta veckors tid, det vill säga en relativt kort interventionsperiod. Barnen som lottades till kontrollgruppen/business as usual fick insatser kring läsning och skrivning med särskilt fokus på ordigenkänning i linje med vad som pågick i det aktuella skoldistriktet, men de fick inte något explicit träning som liknande interventionen.
Interventionen byggde på Story Champs, ett manualbaserat program som har utvecklats för att systematiskt och explicit stötta utvecklingen av muntligt akademiskt språk. Interventionen innehöll både inslag av aktiviteter för att främja narrativ förmåga och för att stärka informationsdiskurs. I båda dessa genrer ingick både förståelse och produktion.
Utifrån Story Champs-materialet fick barnen explicit modellering av berättande, inklusive berättargrammatik. Barnen fick sen återberätta historien som en kollaborativ aktivitet tillsammans med övriga i gruppen. Behandlaren stöttade barnens berättande och summerade hela berättelsen för att se till att alla beståndsdelar kom på plats. Därefter gick man vidare till individuellt berättande med gradvis minskat visuellt stöd. I slutet av sessionerna fick barnen generera egna berättelser baserat på samma ramverk för berättargrammatik som i tidigare aktiviteter, även här med gradvis minskat visuellt stöd.
Vad gäller informationsdiskurs var upplägget liknande, men här lärde behandlaren ut hur barnen skulle ta anteckningar eller rita teckningar som hörde ihop med den informationsdiskurs läraren presenterade inledningsvis. Behandlaren identifierade och förklarade nya ord och begrepp på ett konsekvent sätt, vilket innebar att först definiera begreppet, sedan repetera det och avslutningsvis sätta in ordet i ett sammanhang. Precis som i upplägget för att träna narrativ förmåga fick eleverna sen återberätta i grupp och använda sina egna anteckningar och bilder som stöd, därefter individuellt återge informationsdiskurs med successivt minskat stöd.
Effekter på berättarförmåga men inte informationsdiskurs
När man mätte effekter av interventionen på narrativ förmåga omedelbart efter träningsperioden fanns det en signifikant huvudeffekt av betingelse där interventionsgruppen hade högre resultat än kontrollgruppen. Detta gällde även när man undersökte gruppen barn med DLD specifikt: barn med språkstörning i interventionsgruppen hade signifikant högre resultat än barn med DLD i kontrollgruppen.
Efter två månader gjordes en ny bedömning av narrativ förmåga och en ny analys, vilket visade på en statistiskt signifikant effekt, det vill säga förbättringen höll i sig. Detta pekas ut som särskilt viktigt för elever med DLD, där man i många interventionsstudier ser att behandlingseffekter minskar över tid. Varaktiga effekter på narrativ förmåga hos barn med DLD kan hjälpa dessa barn att hantera de ökade språkliga kraven under skolgången.
Man var också intresserad av att se om det fanns någon modererande effekt av språkförmåga, det vill säga om barn med konstaterad språkstörning vid pretestning presterade annorlunda än barn med typisk språkutveckling med osäker berättarförmåga, men så var inte fallet. Forskarnas slutsats är att interventionen var lika effektiv för barn med DLD som för barn med typisk språkutveckling.
Vad gäller behandlingseffekter på informationsdiskurs, undersöktes det endast direkt efter intervention. Här hade man inte tillgång till pretestresultat, utan genomförde regressionsanalyser med posttestresultat som beroende variabel, betingelse som primär prediktor och berättarförmåga vid pretestning som kontrollvariabel. Här fanns en positiv trend i form av att barnen i interventionsgruppen presterade något bättre än barnen i kontrollgrupp, men resultaten var inte statistiskt signifikanta.
Explicit undervisning kan ha varaktig effekt
Sammanfattningsvis kunde man alltså se interventionseffekter i hela gruppen som inte modererades av om barnen hade språkstörning eller ej. Vad gällde narrativ förmåga höll effekten i sig vid uppföljning. Forskarna drar slutsatsen att explicit och strukturerad undervisning kan ge varaktig effekt på berättarförmåga för barn i aktuell åldersgrupp, inklusive barn med DLD. De menar vidare att resultaten ger stöd för att jobba proaktivt och förebyggande med explicit undervisning när det gäller muntlig förmåga för barn i aktuell åldersgrupp, särskilt för barn i språklig sårbarhet. Upplägget för interventionen i den aktuella studien var både effektivt och genomförbart i skolans kontext, dock genomfördes interventionen av tränade behandlare och man skulle behöva undersöka närmare hur det skulle fungera att lärare levererar insatsen. Författarna betonar vikten av att arbeta i liten grupp eftersom det ger barnen många möjligheter att vara aktiva, att få individanpassad stöttning och omedelbar återkoppling.
Läs hela artikeln!
Petersen, D. B., Hunsaker, G. H., Magleby, T., & Waldron, J. (2026). Immediate and Maintained Effects of Explicit and Contextualized Narrative and Expository Language Intervention for Children with Developmental Language Disorder. Children, 13(4), 496. https://doi.org/10.3390/children13040496
Läs också:
Diskussion