För att sätta fokus på viktiga frågor inom vården anordnade Läkarförbundet i slutet av augusti en politikerutfrågning där de sjukvårdspolitiska talespersonerna från samtliga partier med undantag för Sverigedemokraterna hade tackat ja till att medverka.
Mötesplats
Deltagare var Anders W Jonsson (C), Åsa Lindhagen (MP), Karin Rågsjö (V), Lina Nordquist (L), Yasmine Bladelius (S), Acko Ankarberg Johansson (KD) och Camilla Waltersson Grönvall (M). Utöver panelisterna var också representanter från olika fackföreningar inom vården inbjudna.
Stor enighet
Tre huvudsakliga teman diskuterades av panelen: primärvård, styrning av hälso- och sjukvård samt vårdplatser. Sammanfattningsvis fanns en stor enighet mellan partierna om att sjukvården behöver reformeras med starkare statlig styrning och förbättrad arbetsmiljö inklusive kompetensutveckling. Den stora skiljelinjen verkar snarare ligga i synen på hur satsningarna ska finansieras, en fråga som knappt diskuterades alls vid detta tillfälle.
Fokus på läkare i primärvården
Diskussionen om primärvård kom främst att handla om hur vi kan nå Socialstyrelsens nationella riktvärde om 1100 patienter per primärvårdsläkare. Partierna var i stort sett eniga om att målet är rimligt på sikt, men C, MP och V tryckte på att det kan behövas ett lägre antal patienter per läkare beroende på befolkningsunderlaget i ett specifikt område. L efterlyste här ett spann från Socialstyrelsen för att möjliggöra flexibilitet.
Arbetsmiljön måste förbättras
Partierna var också eniga om att lösningen för primärvården är förbättrad arbetsmiljö och att det är en satsning som måste få kosta pengar. Det poängterades att staten måste skjuta till långsiktiga medel snarare än att göra tillfälliga satsningar inom olika områden. C föreslog förbättrade möjligheter till småskalig etablering för att göra det attraktivt att vara primärvårdsläkare medan V pekade på att fri etablering riskerar att leda till ett stort antal vårdcentraler i områden som är mer lönsamma medan områden där fler är multisjuka, äldre eller behöver tolk missgynnas. Generellt diskuterades andra yrkesgrupper än läkare mycket sparsamt under debatten, men frågan om att kunna ha en annan profession som fast vårdkontakt lyftes av C.
Regionreform och ökat statligt ansvar för vård
Under temat styrning av hälso- och sjukvård avhandlades främst frågan om regionernas framtida organisation där alla partier med undantag för L såg behov av en ny regionreform. L föreslog i stället att en mer framkomlig väg skulle vara en gradvis övergång till färre regioner där första steget är att börja fusionera regioner som redan idag samarbetar väl. Samtliga partier var enliga om att staten bör få ett större övergripande ansvar över vården där bland annat ökat ansvar för Socialstyrelsen och ändrad roll för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) nämndes som viktiga pusselbitar. Det saknades dock konkreta förslag från partierna om hur styrningen ska organiseras för att skapa större samordning mellan regionerna.
Tillfälle för nätverkande
Någon tid för frågor från panelen blev det tyvärr inte, men Logopedförbundet passade på att nätverka med Psykologförbundet och Vårdförbundet och lyfta fram behovet av logopeder inom barn- och ungdomspsykiatrin och inom kommunala verksamheter.
Kajsa Söderhielm, vice ordförande Logopedförbundet
Läs också:
Diskussion