Tidig intervention vid autismspektrumtillstånd

Datum: 4 March, 2019
Kompetensutveckling, Logopedi

Att det är viktigt med tidig upptäckt och tidiga insatser vid autismspektrumtillstånd (ASD) har blivit en “sanning” som sällan ifrågasätts. Förespråkare för tidig screening, upptäckt och intervention menar bland annat att tidiga insatser har potential att påverka neural konnektivitet när hjärnan är som mest plastisk, medan kritiker hänvisar till bristande forskningsstöd för insatsernas effektivitet och ifrågasätter om tidig screening leder till kliniskt viktiga förbättringar i hälsorelaterade utfallsmått. 

Systematisk översikt

Hur ser egentligen evidensläget ut? År 2017 publicerades en systematisk översiktsartikel av Lorna French och Eilis Kennedy, där RCT-studier gällande intervention för barn upp till 6 års ålder inkluderades. Barnen skulle antingen ha en autismspektrumdiagnos eller vara i en högriskgrupp för ASD, till exempel ha ett syskon med konstaterad diagnos). En första sökning resulterade i drygt 1300 artiklar, som reducerades till 166 artiklar, varav 118 inte uppfyllde inklusionskriterierna, till exempel åldersgrupp, upplägg av studien eller typ av  intervention. Återstod gjorde 48 studier som utvärderade 32 olika interventionsmodeller. Majoriteten av studierna var inriktade på barn med ASD-diagnos eller som uppfyllde diagnoskriterier medan sex studier inkluderade barn med hög risk för ASD. Den vanligaste interventionsmodellen i studierna var Joint Attention Symbolic Play Engagement and Regulation (JASPER). Författarna har även bedömt risken för olika typer av bias, exempelvis brister vad gäller blindning.  Man fokuserar på studier med låg risk för bias, vilket ledde till att endast sex studier rapporterades i detalj i översikten.

 

0-18 månader

Det fanns tre RCT-studier på riskbarn upp till 18 månaders ålder, men bara en av dem mötte författarnas kriterier för låg risk vad gällde bias (Green et al. 2015). I studien randomiserades 54 riskbarn i åldrarna 7-10 månader till ett program där videofeedback användes för att hjälpa föräldrarna att förstå och anpassa sig till barnets kommunikationsstil för att i förlängningen främja social och kommunikativ utveckling. Det primära utfallsmåttet var barnets uppmärksamhet till föräldern. Positiva resultat observerades, bland annat gällande beteenden associerade med autism och föräldraskattad adaptiv förmåga, men utfallsmåtten hade vida konfidensintervall som inkluderade nolleffekter eller till och med små negativa effekter.

 

19-36 månader

Författarna identifierade 13 RCT-studier av barn i åldrarna 19 – 36 månader, varav två studier utvärderade Early Start Denver Model (ESDM), där föräldrarna får lära sig strategier kring positiv affekt, delat uppmärksamhetsfokus, föräldraresponsivitet och lyhördhet för barnets signaler och med fokus på såväl icke-verbal som verbal kommunikation. Tre studier utvärderade JASPER, som huvudsakligen fokuserar på delad uppmärksamhet och lekförmåga. Övriga studier innefattade bland annat Hanens More Than Words och TEACCH. Även här var det endast en studie som uppfyllde kriterier vad gäller bias: Shire och kollegor (2017) slumpade 113 barn mellan 24 och 36 månader med ASD eller PDD till JASPER-behandling eller till en “treatment as usual”-kontrollgrupp. Barnen i JASPER gjorde signifikanta framsteg vad gällde delad uppmärksamhet och lekförmåga och förbättringen kvarstod vid uppföljning.

 

 37-72 månader

De återstående 32 studierna undersökte barn i åldrarna 37-72 månader. Olika varianter av JASPER användes i åtta av dessa studier och i övrigt förekom bland annat Lovaas ABA-modell, Pivotal Response Training (PRT), PECS, PROMPT, ESDM, TEACCH och en mängd andra interventioner.  Endast fyra av de 32 studierna hade låg risk för bias:
  1. Green och kollegor (2010) undersökte 152 barn i åldrarna 24 till 59 månader som uppfyllde kriterierna för autism. De slumpades till en intervention med mål att öka föräldrars lyhördhet och responsivitet respektive “treatment as usual”. Autismsymptomen mildrades för interventionsgruppen, men även för kontrollgruppen, dock i något lägre grad. Interventionsgruppen visade också positiva resultat vad gällde bland annat delad uppmärksamhet mellan förälder och barn och barnens initiativ.
  2. Poslawsky och medarbetare (2015) randomiserade 78 barn med ASD till en videofeedbackintervention med målet att öka föräldrars lyhördhet för barnets signaler respektive till “home-based nursing care”. Föräldrar i interventionsgruppen blev mindre påträngande (intrusive) än föräldrarna i kontrollgruppen, men man såg inga interventionseffekter vad gällde föräldrarnas lyhördhet. Vid en senare uppföljning såg man interventionseffekter på barninitierad delad uppmärksamhet men inte på några andra aspekter av föräldra-barn-interaktion eller barnets lekbeteende.
  3. I en studie av Fletcher-Watson och kollegor (2016) deltog 54 barn med autism, vilka randomiserades antingen till en interventionsgrupp som använde appen FindMe eller till en “waiting control”-grupp. Man hittade inga signifikanta skillnader mellan grupperna efter interventionen.
  4. Hardan och kollegor (2015) undersökte 53 barn med autism som lottades antingen till PRT eller kontrollgrupp. Barnen i interventionsgruppen förbättrades mer på utfallsmåttet yttrandefrekvens och på skattad adaptiv kommunikationsförmåga men man hittade inga skillnader mellan grupperna vad gällde föräldrarapporterat språk (MacArthur-Bates Communicative Development Inventories), social responsitivitet eller språktestet PLS-4.

Vilka slutsatser kan man dra?

Metodologiska problem och små behandlingseffekter

Av de totalt 48 identifierade studierna var det alltså endast sex som uppfyllde kriterier gällande låg risk för olika typer av bias. En annan utmaning är mängden av olika behandlingsmetoder som dessutom benämns på varierande och ibland förvirrande sätt, vilket gör det svårt att jämföra och utvärdera olika interventionsmodeller. Därtill används en mängd olika sätt att utvärdera interventionernas resultat. Totalt användes 87 olika utfallsmått i de granskade studierna, vilket försvårar en metaanalys avsevärt. Även om flera studier hittade signifikanta interventionseffekter, var effektstorlekarna ofta små med vida konfidensintervall.

Fortsatt forskning

Även om fem av de sex “godkända” studierna visade lovande resultat och två av dem dessutom visade ihållande behandlingseffekter vid uppföljning, behövs fortsatta studier, inte minst för att undersöka interventionerna inom ramen för rutinmässig klinisk verksamhet. Författarna betonar även att framtida studier behöver ta olika typer av bias i beaktande. Man behöver göra poweranalyser för att avgöra urvalets storlek och ta hänsyn till eventuell klusterrandomisering. Att identifiera lämpliga utfallsmått, som kan fånga meningsfull förändring och samtidigt minimera risken för bias är en stor utmaning för både kliniker och forskare. Författarna menar även att man bör lägga större vikt vid att identifiera interventionens aktiva ingredienser, som också möjligen varierar mellan olika individer i den heterogena grupp som barn inom autismspektrat utgör.

 

French, L., & Kennedy, E. M. M. (2017). Annual Research Review: Early intervention for infants and young children with, or at‐risk of, autism spectrum disorder: a systematic review. Journal of Child Psychology & Psychiatry 59(4), 444-456

DELA ARTIKELN

Diskussion

Loader

Kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.