Logopedförbundets synpunkter på betänkandet om en god och nära vård för barn och unga

Svenska Logopedförbundet 2021-10-01:

Den 1 oktober besvarade Svenska Logopedförbundet remissen avseende betänkandet Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34), en del i den omfattande omställningen av svensk hälso- och sjukvård.

Nationellt hälsovårdsprogram för barn och unga

I betänkandet föreslår man bland annat ett nationellt program för hälsofrämjande och förebyggande insatser för barn och unga. I sammanhanget betonar Svenska Logopedförbundet vikten av tvärprofessionella team som kan göra breda bedömningar av barns och ungas behov av insatser. Förbundet menar att logopeder ska vara en självklar del av dessa tvärprofessionella team, dels eftersom språkliga och kommunikativa svårigheter är så pass vanliga, dels eftersom sådana svårigheter också har stora konsekvenser för barns och ungas välmående, utbildning och psykiska hälsa.

Delbetänkandet om god och nära vård för barn och unga kom i maj och har nu varit på remissrunda.

Förstärkt samverkan

Svenska Logopedförbundet instämmer i utredningens synpunkter om att samordning mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola behöver utvecklas och stärkas. Barn och unga med språkstörning har ökad risk jämfört med jämnåriga att drabbas av psykisk ohälsa och behandlingsmetoder och arbetssätt för stöd till barn och unga bör därför utformas för att möjliggöra tillgänglighet för personer med kommunikativa och språkliga svårigheter. Om logopeder finns i eller nära de verksamheter som möter barn och unga med psykisk ohälsa finns goda möjligheter att anpassa behandlingsmetoder och att handleda övrig personal kring barn med språkliga svårigheter.

Förbundet lyfter särskilt vikten av förbättrad samordning mellan kommuner och regioner när det gäller barn och ungdomar med språkstörning och behovet av att tillräckliga resurser tillförs, bland annat genom att göra logopeder till lagstadgad yrkesgrupp inom elevhälsan. Förbundet påtalar att logopeder är en växande profession inom skolan men att tillgången är mycket ojämn vilket leder till olikvärdighet i omhändertagandet. I betänkandet föreslås att en särskild vägledning ska tas fram avseende skolhuvudmäns och rektorers ansvar i fråga om hälso- och sjukvård. Detta är något som Svenska Logopedförbundet välkomnar. Skolhuvudmännens ansvar om elevhälsans medicinska insatser och som vårdgivare behöver öka, bland annat för att resurssätta verksamheterna på ett rimligt sätt.

Svenska Logopedförbundet vill även poängtera habiliteringens roll och saknar resonemang i betänkandet vad gäller hur habiliteringens kompetens kan komma till bättre användning och finnas närmare andra delar av systemet, såsom barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst.