Barn och ungdomar i skolåldern som har kvarstående talsvårigheter har ökad risk för orofacial dysfunktion men även för andra neurologiska utvecklingsavvikelser. Det visar logoped och doktorand Åsa Mogren, som tillsammans med Lotta Sjögreen, Monica Barr Agholme och Anita McAllister förra året publicerade en studie om orofacial funktion hos barn med talstörning som kvarstår efter sex års ålder.
Talstörning/SSD
Begreppet talstörning (speech sound disorder, SSD) används som ett paraplybegrepp för olika uttalssvårigheter – artikulatoriska, fonologiska eller dyspraktiska. Vad gäller svenskt uttal förväntar vi oss att samtliga språkljud ska finnas på plats vid sex års ålder.
Orofacial dysfunktion
Vad gäller orofacial dysfunktion kan det bland annat ses i samband med försenad eller avvikande generell utveckling. Typiskt utvecklade barn har vanligen god oralmotorisk kontroll före fyra års ålder även om funktionen förfinas senare under barndomen.
Metod
I studien av Mogren och kollegor deltog 61 barn med talstörning av oklar genes som kvarstod efter sex års ålder trots långvarig logopedkontakt. Åldersspannet var 6-17 år, och 47 av deltagarna var pojkar.
Som utfallsmått för tal användes PCC (andel korrekta konsonanter) och PVC (andel korrekta vokaler) utifrån bedömning med SVANTE-testet. För PCC-måttet finns riktvärden för typiskt utvecklade barn, nämligen att fem- och sjuåringar ligger på 96 respektive 98 % korrekta konsonanter på SVANTE. När det gäller vokaler har typiskt utvecklade barn 100 % PVC från fyra års ålder. Dessutom bedömdes resonans/klang med perceptuell bedömning. Föräldrarna fick också fylla i ett formulär avseende talförståelighet. Orofacial funktion bedömdes med NOT-S, vilket tidigare inte använts för att bedöma barn med SSD.
Resultat
För konsonanter låg PCC på mellan 8 och 95 % korrekta konsonanter med en median på 71 och PVC var 55-100 %, median 95. Det var mestadels motoriskt svåra ljud som var påverkade bland deltagarna (/r/, /ɧ/, /ɕ/, /s/, /l/), men även /t/ och /d/. Hälften av barnen hade avvikande klang – det vanligaste var hypernasalitet. Talförståeligheten var påverkad hos 90 % av barnen utifrån föräldraskattningen.
Hela 87 % av barnen hade mer orofaciala svårigheter än vad man kan förvänta sig för åldern men även här var variationen stor. Samförekommande grovmotoriska svårigheter och utvecklingsneurologiska diagnoser var vanliga. Hos 40 av deltagarna fanns det tal- och språksvårigheter i släkten.
Slutsatser
Barn med ihållande uttalssvårigheter är i riskzonen för att även ha orofaciala svårigheter, generella motoriska svårigheter och utvecklingsneurologiska diagnoser. Artikelförfattarna tolkar överlappningen av olika symptom i form av talstörning, grovmotoriska svårigheter och diagnoser som ADHD och autismspektrumtillstånd i ljuset av Gillbergs ESSENCE-begrepp. Utifrån kunskapen om andra, samförekommande symptom hos barn med tal- och språkstörningar behöver logopeder och andra professioner samverka kring denna patientgrupp och logopeder behöver bedöma orofacial funktion hos barn med SSD.
Läs hela artikeln (open access):
Mogren, Å, Sjögreen, L., Barr Agholme, M., & McAllister, A. (2020) Orofacial function in children with Speech Sound Disorders persisting after the age of six years,https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/17549507.2019.1701081?src=recsys International Journal of Speech-Language Pathology, 22:5, 526-536, DOI: 10.1080/17549507.2019.1701081
Signe Tonér
Diskussion