Logopedförbundet i Almedalen

Att befinna sig en dag på Almedalen har liknats vid att spendera en hel dag på Stockholms centralstation, ni fattar, det är intensivt. En annan liknelse jag hört är att den ständiga navigering du gör på Almedalen, mellan olika seminarier, presentationer och föreläsningar, kan liknas vid en vanlig skoldag för en person med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Du ska gå från punkt A till punkt B, en sträcka på kanske 600 meter. Men det kan ta tid.

På vägen måste du stanna flera gånger för att ta upp din mobil, både för att kolla var punkt B ligger, men också för att du glömt bort vad det var för seminarium du skulle på och vilka som medverkar. Varje gång du tar upp din mobil glömmer du bort varför du tog upp mobilen då du istället börjar svara på sms, kollar messenger och läser ett mail. Du lägger ner mobilen i väskan, men måste direkt ta upp den för att… På vägen kanske du också träffar någon bekant som du stannar och pratar med och du har återigen glömt bort vart du ska. Upp med mobilen! Alltså påverkas både ditt arbetsminne, din koncentration, perception och dina exekutiva förmågor. Din kommunikativa förmåga bör du dock kunna upprätthålla på Almedalen, någorlunda.

Det är ju den där tröttheten. Tröttheten som utvecklas efter några dagar då din hjärna är full av så mycket information och intryck, kombinerat med att du sover på en soffa några kilometer utanför ringmuren i en liten etta som ni är tre personer som delar på. Visbys kullerstensbackar upp och ner ger dessutom ett flås som bidrar till att dina eventuella sociala färdigheter första sekunderna av samtalet mest består av dina tunga andetag.

Skribent: Kristina Hammar