Logopeden nr 3 2019
Under början av 1990-talet påbörjades en stor decentralisering av samhällsfunktioner i Sverige. Skolan kommunaliserades och ansvar för vård och omsorg för äldre och för personer med funktionsnedsättningar flyttades från landsting till kommunerna. Till äldrevårdsansvaret kopplades också rehabilitering och yrkesgrupperna arbetsterapeuter och fysioterapeuter. I slutet av 1980-talet skedde förarbetet till det som utmynnade i den så kallade Ädelreformen gällande den kommunala rehabiliteringen. Logopederna stod inför ett val och vi valde landstinget. Vårt tidigare fackförbund DIK:s tidigare förbundsdirektör Åke Lindström beskrev detta val som logopedkårens största misstag och jag är böjd att hålla med honom. Den utformning som rehabiliteringen fick då har i stort sett blivit definitionen av rehabilitering även utanför den kommunala vården. Rehabiliteringsbegreppet omfattar ganska sällan oss logopeder.
Genom att stanna i landstinget hämmade vi utvecklingen av vårt yrke, vår arbetsmarknad och patienternas tillgång till logopediska insatser. Vi kunde varit en större kår med flera olika arbetsgivare att välja på, vi kunde haft bättre lön och våra patienter kunde fått en bättre vård. Det kommunala tåget har lämnat stationen. Vi vet att vi behövs i kommunerna, men i äldrevården och i verksamheter för personer med funktionsnedsättningar kommer vi att få klösa oss in, tjänst för tjänst.
Det förflutna med logopedernas mindre lyckade val vad gäller kommunal rehabilitering har jag skrivit om förr så varför gör jag det igen? Jo! För att hälso- och sjukvården återigen verkar stå inför ett stort skifte, som den här gången förhoppningsvis omfattar alla vårdprofessioner: Nära vård. Regeringen har redan gjort en överenskommelse med SKL kring delar av innehållet i den pågående statliga utredningen ”God och nära vård”. Under Almedalsveckan meddelade socialministern att hon hoppas på en proposition till riksdagen om Nära vård redan innan årsskiftet.
Nästa tåg har således börjat rulla från stationen vilket kommer att förändra vårdlandskapet. Vi ska med! Om vården ska flytta närmare patienten, så ska vi det också. Landstingen och regionerna har redan påbörjat sin omställning till Nära vård. Ni som arbetar i regioner/landsting har säkert redan hört detta nämnas på olika sätt. När ni gör det, ställ frågor! Hör efter om det finns arbetsgrupper. Se till att logopeder finns inkluderade i processerna. Till en början kommer det fokuseras på läkare och sjuksköterskor, men rehabilitering är en viktig del. Var med och bidra till att vi logopeder blir en del av definitionen den här gången!
Ulrika Guldstrand, ordförande Svenska Logopedförbundet
Diskussion