Ojämlikt för barn med autismspektrumstörning i Göteborg

Datum: 1 June, 2016
Logopedi, Övrigt

Göteborgsposten: treårige Matheo har det bättre än många andra barn med autismspektrumstillstånd i Göteborg. Han har fått det som föräldrarna efterfrågat innerligast: Intensivträning på förskolan. Men det är upp till varje förskolechef att bestämma vilka barn som får intensivträning i Norra Hisingen. Matheos föräldrar är mindre nöjda med insatserna från habiliteringen. Efter åtta månaders väntan, visade sig de emotsedda mötena på barnhabiliteringen inte bestå av mer än trekvart varannan vecka. Trots att föräldrar och en engagerad pedagog på förskolan tränade dagligen med Matheo under hösten, fick han börja om från början på barnhabiliteringen. Övningsstencilerna från habiliteringen innehåller träningsuppgifter som Matheo klarade redan i fjol.
– Det är jätteviktigt för mig att vi har habiliteringen. Men barn med autism är väldigt olika och habiliteringen ska anpassa insatserna efter individen. Det blir varken utmanande eller meningsfullt att han följer en mall där han ska träna i flera månader på att göra något han redan kan, säger Matheos mamma.

4-årige Ario har inte haft samma tur som Matheo. Under det senaste halvåret har Ario visserligen tagit jättekliv framåt men detta är en följd av att föräldrarna lägger ner tid själva på träningen och dessutom anställer privat hjälp, utöver den tid de lägger ner själva. Föräldrarna är utmattade och förtvivlade över att lägga upp träningen själva, trots att ingen av dem har någon tidigare erfarenhet av pedagogik eller funktionsnedsättningar. Träningen i hemmet gör Ario dessutom mycket isolerad.

– Han behöver träna det sociala, få träffa andra barn. Men Ario klarar inte det sociala samspelet utan hjälp från en vuxen, de få timmar som han ändå är i förskolan behöver han hjälp för att kunna lära sig saker som kommer naturligt för andra barn, hjälp för att inte hamna i ett hörn utanför resten av barngruppen, säger Leila Faez.
På pappret ser det hyfsat ut, Arios förskoleavdelning  har fått en extra personalresurs som ska vara där 20 timmar i veckan. Men i själva verket har resursen enligt uppgift från övrig personal endast varit på plats en tredjedel av tiden. Arios förskola har dessutom har sagt blankt nej till att intensivträna med Ario, tvärt emot barnhabiliteringens rekommendationer.
– Intensivträning är barnhabiliteringens sätt att behandla och deras ansvarsområde. De kan inte tala om för oss vad vi ska göra, säger Anna Berndtsson, förskolechef.

Enligt Eva Hammarström, barnhabiliteringens enhetschef  på barnhabiliteringen på Hisingen har personalsituationen varit extraordinär under det senaste året.
– Vi har haft ett jättestort inflöde av barn och jag får överanställa på alla yrken över budget just eftersom situationen är så akut, säger hon.

Barnhabiliteringen rekommenderar ofta 25 timmars intensivträning i veckan till barn med autism, varav 15 timmar i förskolan och 10 timmar i hemmet. Men vissa stadsdelars och särskilt vissa enskilda förskolors ovilja att engagera sig i barnhabiliteringens upplägg sätter käppar i hjulet.
– Det är ett jätteproblem att vi har vissa förskolor som säger nej till att vara med på intensivträning. Om förskolan inte är med på metoden blir förskoletiden mer som förvaring för ett barn med autism, för då har barnet inte redskapen för att kunna delta i en förskolas verksamhet.  säger Eva Hammarström.

Kommunalrådet för skolfrågor Karin Pleijel (MP) kommenterar situationen:

– Vi måste eftersträva likvärdighet. Men kommunen har inte ansvar för allt. Vi har vårt ansvar och habiliteringen har sitt. Det viktigaste är att man tänker att barnet ska utvecklas, säger hon.

Olika områdeschefer inom förskoleverksamhet kommenterar intensivträning.

Representanter från Autism- och Aspergerförbundet är förfärade över läget för små barn med autism i Göteborg.

Hur ser det ut runt om i landet? Är omhändertagandet av patienter med autismspektrumtillstånd likvärdigt?

 

 

DELA ARTIKELN

Diskussion

User avatar
3 år sedan
Resursförskolan Honungen som beskrivits ovan, saknar man kompetens. Det är personal som är äldre som placeras här, någon utbildning för målgruppen har man ej fått, och det märks. Man kan TAKK, men det är är allt. Om ens barn inte pratar el leker med andra barn har man inte kompetens att träna detta. Man säger det är ingen idé och arbeta med de barnen.
Loader

Kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.