Rapporten är framtagen på uppdrag av nationellt programområde (NPO) barns och ungdomars hälsa och har efter remissrunda nu blivit helt klar. Rapporten beskriver tillgång till logopediska insatser för barn och ungdomar med developmental language disorder (DLD; utvecklingsrelaterad språkstörning) samt identifierar behov av kunskapsstöd och kompetensutveckling.
Rapporten kan utgöra en vägledning till fortsatt nationellt och regionalt arbete med strategier för kunskapsstyrd och jämlik vård till barn och ungdomar med DLD. Rapporten riktar sig till alla verksamheter där barn med DLD söker vård.
Här följer en sammanfattning av rapporten som belyser omfattande brister och ojämlik tillgång till logopedinsatser för barn och ungdomar med DLD/utvecklingsrelaterad språkstörning i Sverige.
Väntetiderna varierar kraftigt
På flera ställen är väntetiden för nybesök till logoped över ett år vilket ses som mycket allvarligt då tidiga insatser är viktigt.
Endast två regioner klarar av att uppfylla vårdgarantin (nybesök inom 90 dagar) för båda grupperna barn 0-6 år och och barn 7-17 år.
Brist på tillgång till logopeder i viktiga verksamheter
- Endast 8 av 21 regioner har logopedtjänster inom den centrala barnhälsovårdsenheterna (BHV) trots att BHV är den största remittenten för barn med misstänkt DLD.
- Logopedtjänster saknas även i stor utsträckning inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) trots att DLD ofta samförekommer med andra NPF-diagnoser. Bristen på logopedkompetens på BUP riskerar underdiagnosticering och sämre insatser.
- Närapå hälften av alla kommuner (47%) har logoped anställd i pedagogisk verksamhet. Tillgången är dock mycket ojämlikt fördelad över landet. I en region kan 7-100% av kommunerna ha tillgång till logoped i förskola och/eller skola.
Åldersdiskriminering vad gäller intervention
Få regioner erbjuder intervention för barn i åldrarna 7-17 år med DLD. Detta då många regioner avslutar behandling i samband med att barnet börjar skolan. Det gör man med hänvisning till att fortsatt intervention ska ske i skolan trots att skolan inte har uppdraget klinisk diagnostik och behandling. Regionerna anger även gamla beslut “långt bak i tiden” som förklaring till varför man gör som man gör.
Rapporten påpekar att juridiska bedömningar klargör att regionerna inte kan begränsa vården baserat på ålder för insatser kopplade till DLD, vilket innebär att hälso- och sjukvårdens ansvar för insatser till personer med DLD måste tydliggöras för alla åldrar
Kunskapsbrister och systematiska problem
- Det finns stora kunskapsluckor kring DLD bland remittenter inom BHV och elevhälsan. I rapporten framgår att 2/3 av alla tillfrågade skolsköterskor uppgav att de inte hade tillräcklig kunskap om diagnoserna DLD och dyslexi.
- Det saknas ett nationellt register för logopediska diagnoser. Rapporten understryker att det gör det svårare att få en nationell översyn av logopediska insatser för barn med DLD vilket är nödvändigt för att få till en mer jämlik vård.
- Det saknas övergripande strategisk ledning inom den regionala logopedin, vilket leder till att beslut och prioriteringar fattas lokalt på mottagningsnivå, vilket bidrar till ojämlik vård
Rapporten framför bland annat dessa krav för att säkerställa att de logopediska insatserna för barn och ungdomar med DLD blir mer jämlika och evidensbaserade:
- Tydliggörande av hälso- och sjukvårdens behandlingsansvar för DLD oavsett patientens ålder.
- Framtagning av nationella riktlinjer för logopediska insatser för personer med DLD.
- Säkerställande att väntetiderna följer vårdgarantin (90 dagar) i alla regioner.
- Ökad kunskap om DLD hos personal inom BHV, elevhälsan och BUP
Rapporten kan läsas i sin helhet här: https://kunskapsstyrningvard.se/kunskapsstyrningvard/programomradenochsamverkansgrupper/nationellaprogramomraden/npobarnsochungdomarshalsa/sprakstorninghosbarnochungdomar.69362.html
Diskussion