Socialstyrelsen februari 2023:
Nyligen släppte Socialstyrelsen rapporten Nationellt stöd för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel: Förutsättningar för nationella riktlinjer för områdena rehabilitering, habilitering och hjälpmedel.
Utredningsuppdraget
Regeringen gav 2022 Socialstyrelsen i uppdrag att analysera förutsättningarna för att ta fram nationella riktlinjer på området rehabilitering, habilitering och hjälpmedel. Utredningsarbetet har inneburit en kartläggning över det stöd som Socialstyrelsen erbjuder i dagsläget, en internationell utblick samt samverkan med interna och externa intressenter inom rehabilitering, habilitering och hjälpmedel, bland annat fack och professionsförbund, däribland Logopedförbundet. Utgångspunkten för intressenternas synpunkter har varit tre frågor:
- Vilka är de största ojämlikheterna inom områdena a) rehabilitering b) habilitering c) hjälpmedel?
- Vilka är de största utmaningarna för att få till en jämlik tillgång till och kvalitet på a) rehabilitering b) habilitering c) hjälpmedel, oavsett var i landet man bor?
- Hur ser ni att Socialstyrelsen som myndighet på nationell nivå skulle kunna stödja regioner och kommuner för en mer jämlik tillgång till och kvalitet på a) rehabilitering b) habilitering c) hjälpmedel?

Bakgrund
Rehabilitering är enligt Socialstyrelsens termbank ”Insatser som ska bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet.”
Habilitering är ”Insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, utvecklar och bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i
samhällslivet.” I Socialstyrelsens rapport är det denna definition som avses, och inte specifika verksamheter som bedriver habilitering.
Hjälpmedel kan vara en del av åtgärderna inom både rehabilitering och habilitering för att underlätta aktivitet och delaktighet. Sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att erbjuda personer med funktionsnedsättning hjälpmedel, exempelvis vad gäller kommunikation.

Allt fler överlever svåra medicinska tillstånd och antalet personer som lever med kroniska sjukdomar har ökat i Sverige. I kombination med en högre medellivslängd och en större andel äldre i befolkningen har behovet av rehabilitering och habilitering därmed ökat. God hälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. Världshälsoorganisationen (WHO) lyfter i flera sammanhang att rehabilitering inom hälso- och sjukvården behöver stärks, såväl globalt som inom EU. Rehabilitering och habilitering nämns specifikt i Hälso- och sjukvårdslagen, inklusive att förebygga ohälsa. Den 1 januari 2023 trädde dessutom en ny lag i kraft som säger att för personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar som får hälso -och sjukvård ska det särskilt övervägas om vården kan ges på ett sätt som bidrar till att den enskilde får möjlighet att delta i samhällslivet och kan leva som andra.
Nuläge
Under flera år har en omställning mot en god och nära vård pågått i Sverige. Hälso- och sjukvård ska bedrivas med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar och primärvården ska utgöra navet. Både regioner och kommuner ansvarar för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel men ansvarsfördelningen kan se olika ut i landet. Rehabiliterande och habiliterande åtgärder, inklusive hjälpmedel inkluderas redan, tillsammans med andra medicinska åtgärder, i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och övriga kunskapsstöd.
Behov enligt intressenter
Många av de behov och utmaningar som finns är av strukturell karaktär och kan sammanfattas i följande teman:
- Organisation och samverkan, exempelvis utmaningar kopplade till ansvarsfördelning mellan huvudmän
- Tillgång till kompetens, exempelvis bristande tillgång till viss legitimerad profession och specialister vilket försvårar arbete i multiprofessionella team.
- Uppföljning och statistik, bland annat svårigheter att enhetligt följa insatser inom rehabilitering och habilitering både lokalt och nationellt.
- Konsekvenser av olika prioriteringar, där olika prioriteringar för hjälpmedel, åtgärder eller målgrupper kan leda till ojämlikhet och undanträngningseffekter.
- Kunskap om evidensbaserade och effektiva åtgärder och arbetssätt.
Ett önskemål från professionsförbunden är att staten ansvarar för specialistutbildningen för samtliga legitimerade professioner, inte enbart för läkare och sjuksköterskor vilket är fallet i dagsläget.
Slutsatser
Det behövs ett förstärkt nationellt stöd inom rehabilitering, habilitering och hjälpmedel men utredaren anser inte att det är lämpligt att ta fram EN gemensam nationell riktlinje eftersom de tre områdena har olika målgrupper, utmaningar och behov. Varje område behöver undersökas grundligt i större utsträckning än vad som varit möjligt inom ramen för det aktuella utredningsuppdraget.
Det finns behov av ett bredare och nationellt samordnat arbete för att stödja med kunskap, utveckla, integrera och följa upp områdena rehabilitering och habilitering, inklusive hjälpmedel. Detta arbete behöver ske horisontellt genom hela hälso- och sjukvården oavsett diagnos, huvudman, vårdnivå eller organisation och det skulle behövas en funktion som kan samla och samordna det arbetet nationellt, i samverkan med regionernas kunskapsstyrning, Sveriges regioner och kommuner (SKR), myndigheter och beslutsfattare.
Läs hela rapporten!
Läs också:
.
Diskussion