Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är centralt i insatser över livsspannet till personer med autism. Gunilla Thunberg är logoped, forskare och dessutom förälder till en vuxen son med autism. Här är hennes personliga berättelse om AKK i olika skeden av livet.
Tidiga AKK-insatser
Vår son Alfred föddes 1993. Hans utveckling tycktes vara helt normal ända tills det var dags för de första orden att dyka upp. Alfreds kompletta ointresse för språk blev snabbt påtagligt, kanske inte för andra, men för mig och ganska snabbt blev detta ett stort problem. Alfred började banka huvudet när han inte förstod eller kunde uttrycka sig och hade ständigt en bula i pannan. Vi var mycket bekymrade, men med hjälp av Alfreds fantastiska förskolepersonal lyckades vi ändå börja bygga upp en mångsidig AKK-insats kring honom där tecken, bilder och talande hjälpmedel användes i det naturliga samspelet med honom.
Mångsidig AKK
Alfred fick möjlighet att i vardagen och i leken börja utforska samordnad uppmärksamhet, imitation och AKK. Han var särskilt intresserad av kombinationen bild-ljud i datorn och på hans pratapparat. Efter att ha ”AKK-jollrat” (tryckt och lyssnat många gånger) hittade han språknyckeln! En magisk morgon när Alfred var 4 år väckte han mig och frågade efter glass med sin pratapparat. Samma dag började han använda alla sina 32 meddelanden på pratapparaten och redan veckan därpå började han använda tecken i kommunikation på ett nytt sätt! Ganska snabbt kom sedan talutvecklingen igång med draghjälp av de olika alternativa kommunikationssätt som fanns tillgängliga för Alfred.
AKK i skolan
När det var dags för skolstart, kunde Alfred göra sig förstådd med tal, även med utomstående. Vi hade ändå stor glädje av pratapparaten för att lära ut nya kommunikativa funktioner, till exempel att kunna berätta vad man har gjort eller att kunna informera om sig själv. Digitalkameran blev också ett hjälpmedel, vi kunde prata mycket mer om en företeelse när vi kunde utgå från ett foto.
Alfred har alltid haft fantastiskt kompetenta pedagoger, men tyvärr har kunskapen om AKK och digitala hjälpmedel varit begränsad. Lyckligtvis har alla varit intresserade av att lära sig. Det har varit jag som logopedmamma som fått leda arbetet med Alfreds språk, i synnerhet vad gäller läs- och skrivutveckling och idag är Alfred en ganska god skrivare och läsare.
Skoltidens viktigaste AKK-redskap, förutom talsyntesen var samtalsmatta. Jag har många exempel på hur vi kunnat reda ut problem med hjälp av samtalsmatta och att Alfred tydligt kunnat uttrycka saker som han inte kunnat verbalisera.
AKK i vuxenlivet
Skolan kunskap om AKK var visserligen bristfällig, men nu när Alfred är vuxen är det ännu värre ställt, framför allt i boende. Vi har hjälpt till igen, både med struktur, användning av samtalsmatta, olika scheman, bildstöd och ritprat. Vi önskar Alfred ett gott liv, så det är bara att hoppas att kraven höjs på personal och att kommunikationsstödet blir lättare att hantera. Bland det häftigaste jag har varit med om var när Alfred förra året inte trivdes på sitt boende och själv sade till sin LSS-handläggare att han ville göra samtalsmatta på ett möte där diskussionen hamnade över huvudet på honom.
Se även en filmad intervju med Gunilla Thunberg!
Skribent: Gunilla Thunberg, Universitetssjukhusöverlogoped, Fil Dr i språkvetenskap och Docent i logopedi, Dart kommunikations- och dataresurscenter, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Detta är en originalartikel från tidningen Logopeden (endast digital publicering).
Diskussion