Idag publicerar The Guardian en artikel av forskarna Courtenay Norbury och Emma Broddle:
Equip teachers to support children with language disorders in the classroom
Norbury och Broddle skriver bland annat:
Språket är ett av våra viktigaste verktyg för att knyta sociala band och för att dela idéer, känslor och erfarenheter. Språkförmågan är också grundbulten för lärande, problemlösning och utveckling av litteracitet och är en stark prediktor för skolframgång.
Trots att utvecklingsrelaterade språksvårigheter är så vanliga (7,5 % av barnen i författarnas populationsstudie hade vid skolstart kliniskt signifikanta språkliga brister som påverkade inlärningsförmågan), är det fortfarande i mångt och mycket en okänd funktionsnedsättning både bland allmänheten och bland beslutsfattare. Ett av skälen kan vara att språkstörning ofta misstolkas som beteendeproblem, att barnen är lata eller intelligenta. Barn med språkliga svårigheter kan t ex ha svårt att följa instruktioner vilket får lärare att uppfatta dem som besvärliga och olydiga. Barnen kan också ha svårt att följa med i lekens oskrivna regler och missförstår skämt och liknande. Frustrationen kan i sin tur leda till mer problembeteenden och ökad risk för psykisk och social ohälsa i det långa loppet.
Lärare behöver ha kunskap om tal-, språk, och kommunikationsutveckling och om hur man känner igen en språkstörning, inte minst för att i ett tidigt skede kunna koppla in logoped. Därför menar Norbury och Broddle att det är av yttersta vikt att lärarutbildningen i Storbritannien ger blivande lärare kunskap om tal, språk och kommunikation och om hur man stöttar barn med svårigheter.
Vad kan vi göra på hemmaplan i Sverige för att öka medvetenheten och kunskapen om språkstörning och dess konsekvenser?
Diskussion