För ungefär en månad sedan rapporterade bland annat Sveriges Radio om en nyligen publicerad studie som visade att barn som fått extra språk- och lekstimulans hade mer utveckling i hjärnområden som har med till exempel språkutveckling att göra.
Eftersom den populärvetenskapliga kortfattade rapporteringen om den här studien av neuroforskaren Martha Farah och en lång rad kollegor blev lite av en snackis bland logopeder i sociala medier tänkte jag att det kunde passa bra att titta närmare på ursprungsartikeln.
Långtidsuppföljning av omfattande tidiga insatser
Deltagarna i den aktuella studien har följts sedan 1971, då 111 barn från svaga socioekonomiska förhållanden randomiserades till att antingen delta i en femårig intervention eller till kontrollgrupp i det så kallade Abecedarian Project (totalt har tre omfattande RCT-studier och en rad mindre studier genomförts inom ramen för Abecedarian-projektet, se även Ramey, 2018). Samtliga deltagare fick likvärdig hälso- och sjukvård och sociala insatser, men interventionsgruppen deltog i ett program som var utformat för att stimulera språklig interaktion och lärande.
Barnen började delta i interventionen så tidigt som vid 3 till 21 veckors ålder och fortsatte till 5 års ålder i en omfattning om 6-8 timmar om dagen, fem dagar i veckan, 50 veckor per år. Insatserna byggde på Vygotskijs tankar om att språket är centralt för kognitiv utveckling. Personalen var välutbildad och fick kontinuerligt stöd av forskare, personaltätheten var hög och man gjorde täta uppföljningar av barnens utveckling.
Tidigare uppföljningar av deltagarna i Abecedarian-projektet har bland annat visat att de personer som fick intervention i barndomen hade starkare kognitiv förmåga och att de hade klarat sig bättre än kontrollgruppen när det gällde utbildning och arbete. En viktig metodologisk aspekt är att de som genomförde uppföljningstesterna inte hade kännedom om personernas grupptilldelning.
47 deltagare
I den aktuella uppföljningen deltog totalt 47 personer, varav 29 från interventionsgruppen och 18 från kontrollgruppen. Grupperna var matchade på en rad faktorer som man vet korrelerar med hjärnstruktur, exempelvis gestationsvecka, kön samt moderns IQ och utbildningsnivå. Ett urval på knappa 50 personer är litet jämfört med de flesta andra aktuella studier inom neurovetenskap, men Farah med kollegor har som sig bör genomfört en så kallad poweranalys. En sådan styrkeberäkning bör lämpligen ingå i förarbetet innan datainsamling för att bestämma urvalets storlek. I det här fallet visar analysen visar att urvalet de facto är tillräckligt stort för att man ska kunna detektera en stor effekt. Dessutom är bortfallet noggrant beskrivet i artikeln.
Större volym i hjärnans språkområden
Vid undersökningar med magnetresonanstomografi (MR) visade det sig att interventionsgruppen hade tydliga och statistiskt signifikanta förändringar i hjärnas struktur. De hjärnområden man fokuserade på har i tidigare studier visat sig vara relevanta när det gäller språk och kognitiv kontroll.
Personerna som fått tidig intervention hade ökad volym i hela hjärnan, i cortex och i de specifika områden som undersöktes. Effekten var överlag starkare för män än för kvinnor.
Även om hjärnans strukturer var det huvudsakliga fokuset i den aktuella studien, ville man också relatera ett par psykologiska mått till MR-resultaten. och den mer explorativa analysen visade också på signifikanta kopplingar mellan förändringar i hjärnan och psykologiska utfallsmått.
Arv eller miljö?
En ständigt återkommande fråga är i vilken mån vi formas av genetiska faktorer och i vilken utsträckning utvecklingen beror på miljöfaktorer. Farah med kollegor menar att deras studie visar på kausalitet, det vill säga att tidiga erfarenheter formar hjärnans struktur. Enligt författarna finns det ingen annan randomiserad studie som börjar redan under spädbarnstiden och som undersöker normal variation när det gäller kognitiv och språklig stimulans.
Två olika förklaringar när det gäller kopplingen mellan hjärnstruktur och socioekonomisk status. har tidigare föreslagits:
- Social causation innebär att miljöfaktorer, exempelvis bristande kognitivt stöd och ringa barnriktat tal, leder till sämre utveckling.
- Social selection innebär istället att genetiska skillnader när det gäller kognitiv förmåga och hjärnstruktur ärvs och i sin tur sedan påverkar socioekonomisk status.
Farah och kollegor menar att deras resultat ger stöd för att den sociala miljön som påverkar hjärnans struktur.
Läs hela artikeln!
Farah, M. J., Sternberg, S., Nichols,T., A., Duda, J. T., Lohrenz, T., Luo, Y., Sonnier, L., Ramey, S., L., Montague, R., & Ramey,, C., T. (2021) Randomized Manipulation of Early Cognitive Experience Impacts Adult Brain Structure. Journal of Cognitive Neuroscience 33(6): 1197–1209. doi: https://doi.org/10.1162/jocn_a_01709
Läs också:
Ramey, C. T. (2018). The Abecedarian Approach to Social, Educational, and Health Disparities. Clinical Child and Family Psychology Review, 21(4), 527. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1007/s10567-018-0260-y
Sammanfattat av Signe Tonér
Diskussion