Dövas tidning, 2024-05-02:
Christina Malmström Karv fick diagnosen Parkinsons sjukdom 2018 men när hon ser tillbaka kan hon notera att symtomen började märkas redan fem år tidigare.
Hur är det att vara döv, äldre och leva med en kronisk sjukdom? I Christinas fall drog utredningen ut på tiden eftersom hon är döv.
– Det första symptomet jag tog på allvar var att när jag tecknade så ville inte min vänsterarm alltid följa med, så det var alltid högerhanden som var mest aktiv. Folk frågade om jag hade ont men det hade jag inte. För min neurolog och husläkare blev det svårt att identifiera vad problemet var, eftersom jag använde teckenspråkstolk. Hos hörande är det ofta så att man identifierar Parkinsons genom att talet blir påverkat. Därför fick jag inte min diagnos lika snabbt som jag borde, berättar Christina.
När Christina rekommenderades att träffa en logoped, blev hon förvånad.
– Först skrattade jag, inte behöver jag som inte pratar en logoped. Men hen var där för att hjälpa mig med att träna muskulaturen och reflexerna för att kunna svälja. Mina fördomar fick komma på skam.
Det finns en oro för framtiden. För äldre döva finns det inte alltid bra alternativ när man behöver stöd för att klara sig, särskilt inte om man har en kronisk sjukdom. Christina har bett sin son att alltid ordna att hon får befinna sig i en teckenspråkig miljö om hon inte själv kan ombesörja det.
Diskussion