I höstas kom en systematisk översiktsartikel av Rubio, McMahon och Volkert. Författarna har gått igenom tidigare studier vad gäller användning av fysisk prompting för att guida barn med ätsvårigheter att äta mera.
ARFID: ätsvårigheter
ARFID står för avoidant/restrictive food intake disorder och är en diagnos som börjat användas även i Sverige på senare år. Vid ARFID leder undvikande eller selektivt ätande till brister vad gäller näringsintag och ofta finns en eller flera av följande svårigheter: oralmotoriska svårigheter, selektivitet för födoämnen och/eller konsistenser, lättutlöst kväljning och kräkning, ickeadekvat måltidsbeteende som att till exempel slå undan skeden eller vända bort huvudet eller total matvägran vilket kan leda till att barn med ARFID kan behöva alternativa nutritionssätt.
Fysisk prompting
Den typ av intervention som hittills har mest forskningsstöd när det gäller behandling av ätsvårigheter är baserade på beteendeanalytiska modeller. Att fysiskt guida barnet till önskvärt beteende kan ibland behövas för att få barnet att äta, men enligt artikelförfattarna är fysisk prompting vid ätsvårigheter inte tillräckligt undersökt och med tanke på att det kan anses invasivt att använda denna typ av guidning är det extra viktigt att närmare undersöka om sådana tillvägagångssätt är effektiva när det gäller att stötta barn med ätsvårigheter av ARFID-typ.
Totalt 9 artiklar och 22 deltagare granskades, genomsnittsåldern var ungefär 4 år. Den mest effektiva metoden var the finger prompt variation* och side deposit* medan jaw prompt*, som var den mest undersökta formen av fysisk guidning hade oklart stöd.
Svårt att jämföra studier
Författarna beskriver olika svårigheter när det gäller att jämföra resultat från små single-case studier med ganska stora skillnader vad gäller deltagarkarakteristika och att hitta studier som har använt fysisk guidning som primär behandlingskomponent. Man manar därför till försiktighet när det gäller generaliserbarhet av de aktuella resultaten.
Viktigt med rätt kompetens!
Det betonas på flera ställen att fysisk prompting för att få barnen att öppna munnen och äta är invasivt och bör användas med försiktighet. Omhändertagandet av barn med åtsvårigheter bör ske i form av ett multidisciplinärt team och vid eventuella rekommendationer om fysisk prompting bör det finnas en behandlare som både är mycket erfaren när det gäller just denna typ av ätsvårigheter och som har god kunskap om beteendeanalytiska metoder.
Fortsatt forskning behövs, anser artikelförfattarna. Evidens kring effektiviteten av de aktuella tillvägagångssätten saknas, men troligen används de olika prompterna kliniskt fast med otillräckligt forskningsstöd.
Läs hela artikeln!
Rubio, E. K., McMahon, M. X. H., & Volkert, V. M. (2021). A systematic review of physical guidance procedures as an open‐mouth prompt to increase acceptance for children with pediatric feeding disorders. Journal of Applied Behavior Analysis, 1, 144.
*Jag känner inte till eventuell svensk terminologi för dessa manövrar och använder därför de engelska originalbenämningarna.
Sammanfattat av Signe Tonér, tidningen Logopeden
Diskussion