För ett år sedan publicerades en studie som undersöker vad funktionell kommunikation vid afasi egentligen är. Några övergripande slutsatser är att flera mått behövs för att beskriva en patients funktionella kommunikation och att behandling som även fokuserar på ickespråkliga aspekter av kognition kan ha positiv effekt.
Funktionell kommunikation
Funktionell kommunikation brukar definieras som förmågan att sända och ta emot information på ett effektivt sätt i naturalistisk kontext, oavsett i vilken modalitet (tal, skrift, gester, tecken, bilder och så vidare) kommunikationen sker. Därmed omfattar funktionell kommunikation mer än bara språkförmåga. Hos personer med afasi efter stroke beror kommunikationsförmågan därför inte bara på hur omfattande språknedsättningen är utan även i vilken utsträckning övriga kognitiva förmågor påverkats.
Enligt Schumacher och kollegor, som står bakom den aktuella studien, har visserligen många tidigare afasistudier använt någon form av bedömning av funktionell kommunikation som utfallsmått, men kunskapen är fortfarande begränsad när det gäller hur desssa mått relaterar till varandra och till mer renodlade språkliga och kognitiva mått. Det är också oklart om kommunikationsmåtten lyckas fånga och gradera patienternas förmåga på ett tillräckligt träffsäkert och heltäckande sätt, oavsett art och grad av afasi och skadelokalisation.
I studien deltog 37 personer, som samtliga hade afasi efter en blödning eller infarkt i vänster hjärnhalva minst ett år innan bedömning och scanning i magnetkamera. Deltagarna genomförde omfattande språklig bedömning såväl som andra neuropsykologisk testning, inklusive bedömning av uppmärksamhet och exekutiva funktioner. Dessutom genomfördes bedömning av funktionell kommunikation med testet ANELT, som bedömer verbal funktionell kommunikation, The Scenario Test, där deltagarna får använda valfri modalitet för att kommunicera och med skattningsskalan COAST.
Samband mellan olika kommunikationsmått
Korrelationen mellan ANELT och The Scenario test var visserligen hög, men båda testen har såväl golv- som takeffekter, vilket gör dem otillräckliga att var och ett för sig användas för att mäta funktionell kommunikation, såvida inte urvalet är homogent i termer av afasins svårighetsgrad. Sambandet mellan å ena sidan testen och å andra sidan skattningsskalan COAST var relativt hög men låga korrelationer uppmättes mellan patientens skattning av den egna förmågan och deras resultat på The Scenario Test – det förefaller som att patienter underskattar sin förmåga om de använder icke-verbala kommunikationssätt.
Kopplingar till språkliga och andra kognitiva mått
Språklig nedsättning, särskilt vad gäller fonologisk förmåga, visade sig vara tydligt associerat med alla kommunikationsmått. Kopplingen mellan språkförmåga och ANELT-resultat var så pass hög att författarna föreslår att ANELT-testningen kan ersättas av något mindre tidskrävande språkligt test.
Icke-verbala förmågor visade sig ha stor betydelse för resultat på The Scenario Test, exempelvis förmågan att flexibelt kunna växla mellan olika icke-verbala kommunikationsstrategier. Detta stämmer för övrigt överens med en svensk studie på samma tema av Olsson och kollegor från 2019.
Skadelokalisation
Information om skadelokalisation förklarade varians i de objektiva måtten men inte lika tydligt när det gällde skattningarna. Själva strokens omfattning/svårighetsgrad verkade vara en viktig faktor när det gällde funktionell kommunikation. I en närmare analys av testresultat i förhållande till MR-resultat visade det sig att testresultaten i stort kunde relateras till områden i hjärnan som traditionellt anses vara viktiga för språklig förmåga, men det fanns även överlappningar mellan funktionell kommunikation mätt med The Scenario Test och aspekter av exekutiva funktioner.
Fortsatta studier och bättre bedömningsmaterial behövs
Författarna betonar vikten av att ta hänsyn till hur olika mått av funktionell kommunikation fungerar och att fundera noga över vilket bedömningsmaterial man väljer, både i forskning och i klinik, exempelvis för att mäta behandlingseffekter. Man rekommenderar att använda mer än ett mått för att bedöma funktionell kommunikation.
Även patienter som slår i taket på tester som ANELT eller The Scenario Test kan ha svårigheter med funktionell kommunikation och inget av testerna bedömer pragmatisk förmåga eller språkförmåga på diskursnivå. Schumacher och kollegor föreslår också att fokus på aspekter av ickespråklig förmåga kan ha positiva effekter på aktivitet och delaktighet för personer med afasi.
Läs hela artikeln!
Schumacher, R., Bruehl, S., Halai, A. D., & Lambon Ralph, M. A. (2020). The verbal, non-verbal and structural bases of functional communication abilities in aphasia. Brain communications, 2(2), fcaa118. https://doi.org/10.1093/braincomms/fcaa118
Läs också:
Sammanfattat av: Signe Tonér, tidningen Logopeden
Diskussion