En nylig forskningsöversikt konstaterar att gruppbaserade interventioner med mål att stärka språk och kommunikation hos personer på äldreboende kan ha gynnsamma effekter, men mer forskning behövs.
Språk och kommunikation hos äldre
Att bibehålla den kommunikativa förmågan hos personer i särskilt boende för äldre kan vara en utmaning. Detta gäller även för personer utan tydlig underliggande sjukdom eller tillstånd som påverkar språkförmågan negativt exempelvis demens eller afasi, detta eftersom aspekter av “vanligt åldrande” kan påverka kommunikationen, exempelvis nedsatt hörsel, syn och kognitiv förmåga. Dessutom är många personer på särskilt boende ganska socialt isolerade. Personalen har sällan möjlighet att använda kommunikativt stöttande strategier och saknar ofta kunskap om hur kommunikationen kan gynnas.
Kunskapslucka
Relativt få studier har tittat närmare på logopedledda, gruppbaserade insatser som har målsättningen att stärka språkliga och kognitiva förmågor hos målgruppen. Därför genomförde Lydia Davis med kollegor (2021) en forskningsöversikt för att sammanfatta evidensläget. Författarna undersökte bland annat studiernas metodologiska kvalitet, hur väl interventionerna var beskrivna och hur de språkliga och kommunikativa förmågorna utvärderades.
22 studier granskades
Det var 22 studier som kvalade in i översikten: studierna skulle ha genomfört pre- och posttestning och vara publicerade i vetenskapliga tidskrifter (hälften av studierna var randomiserade kontrollerade studier). Ett annat inklusionskriterium var just att interventionen skulle vara gruppbaserad, innehålla språkliga aktiviteter och genomföras ansikte-mot-ansikte i äldreboendet och inte digitalt. Inkluderade studier skulle också ha minst någon av följande som utfallsmått: språk, kommunikation, social interaktion, delaktighet eller beteende. Hela 20 av de 22 studierna inkluderade deltagare med kognitiva nedsättningar/demens.
Varierande metodologisk kvalitet
Sammanfattningsvis finner Davis med kollegor att evidensbasen är relativt liten och består av fyra olika interventionstyper (reminiscence/life review, narrative/berättande, kognitiv stimulans och multimodal kommunikationsbehandling). Den metodologiska kvaliteten i de granskade studierna varierar och många olika typer av mått används, vilket gör det svårt att uttala sig om interventionseffektivitet (efficacy).
I de fall språk användes som utfallsmått undersöktes det inte på ett speciellt systematiskt sätt och flera studier saknade också motivering till varför specifika språkliga aspekter ingick i bedömningen. Som exempel nämner Davis och kollegor att flera av interventionerna som fokuserade på narrativ/berättande inte bedömde narrativ förmåga hos deltagarna medan berättarförmåga var ett utfallsmått i en annan studie som dock inte fokuserade på berättande i själva interventionen.
Tecken på gynnsamma effekter
Författarna drar slutsatsen att även om evidensbasen är begränsad så finns det viktiga tecken på att språk- och kommunikationsinterventioner på äldreboenden har gynnsamma effekter. Man föreslår att logopedens roll kanske snarare är att ha en konsultativ roll gentemot övrig personal än att själv stå för genomförandet av interventionen.
Framtida studier bör lägga vikt vid att se till så att de som bedömer deltagarna är blinda för om deltagaren fått intervention eller ingått i kontrollgrupp. Fortsatt forskning inom området bör också förbättra och se till att tillgängliggöra den statistiska analysen.
Läs hela artikeln!
Davis, L., Botting, N., Cruice, M., & Dipper, L. (2021). A systematic review of language and communication intervention research delivered in groups to older adults living in care homes. International Journal of Language & Communication Disorders, 1. https://doi.org/10.1111/1460-6984.12679
Sammanfattat av Signe Tonér, tidningen Logopeden/logopeden.se
Diskussion