Maria Levlin är logopeden som disputerade i lingvistik vid Umeå universitet. Nu arbetar hon som universitetslektor på samma lärosäte och forskar om lässvårigheter.
Huvudfokuset för Maria Levlins forskning är lässvårigheter och hennes forskningsintresse har sin grund i de erfarenheter hon gjort som kliniskt verksam logoped.
Jag har följt så många elever med språk-, läs- och skrivsvårigheter över tid och sett vilken kamp det är för många elever att klara skolan. Därför har det känts angeläget både att ta reda på mer om hur lässvårigheter förändras över tid och hur det påverkar olika aspekter av elevers skolgång. Men det känns även angeläget att kunna bidra till ökad kunskap om undervisningsmetoder som kan främja språk, läsning och skrivande, säger Maria Levlin.

I ett longitudinellt projekt följs en grupp elevers läs- och skrivförmåga från åk 2 till gymnasiet och man undersöker bland annat elevernas läsförmåga i relation till språklig förmåga, skrivande och skolresultat.
Jag har även varit engagerad i några interventionsstudier med fokus på avkodning, läsförståelse och skrivande. Just nu håller vi på med ett projekt där vi undersöker olika undervisningsmetoder för att främja ordförråd vid språkstörning. Interventionsstudier är tidskrävande men också väldigt meningsfulla så jag skulle gärna göra fler sådana studier framöver, berättar Maria Levlin.
Arbetet som universitetslektor vid institutionen för språkstudier innebär också undervisning, framför allt på speciallärarprogrammet med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling. Levlin brukar också handleda examensarbeten på logopedprogrammet.
I min undervisning har jag stor nytta av att ha egna erfarenheter av utredning och behandling. Jag är särskilt glad över åren när jag jobbade i språkförskola och språkklass. Det gav en inblick i vilka utmaningar eleverna möter i sin skolvardag och har gjort det lättare att koppla ihop teori och praktik i undervisningen.
Ökad kunskap till gagn för elever
Maria Levlin vill öka medvetenheten om vad läsförståelsesvårigheter kan innebära för elever under skolgången och menar att det är bekymmersamt att vi utifrån rådande forskningsläge fortfarande inte riktigt kan säga vad som är de bästa undervisningsmetoderna för att främja läsförståelse.
Jag har upplevt att man i skolan ofta ser nedsatt läsförståelse som enbart en följd av avkodningssvårigheter. I vårt pågående longitudinella projekt ser vi att läsförståelsesvårigheter ofta hänger samman med svag språkförståelse, svårigheter i skrivförmåga och sämre skolresultat. Avkodningssvårigheter är också utmanande, men inte alls i samma utsträckning, menar Levlin.
Logopeder, specialpedagoger och speciallärare
När det gäller specialpedagoger tipsar Maria Levlin om att som logoped ha koll på att det kan skilja ganska mycket mellan en speciallärares och en specialpedagogs kompetens när man samarbetar kring elever med språk-, läs- och skrivsvårigheter.
Specialpedagoger har väldigt få inslag i sin utbildning om språk-, läs- och skrivsvårigheter. Deras utbildning fokuserar istället på organisation, grupprocesser och lärmiljö. Trots detta är det inte ovanligt att det ändå är specialpedagoger som utreder läs- och skrivförmåga. Det kan förstås finnas specialpedagoger som har fortbildat sig på egen hand, men i deras examensordning ingår alltså inte den kompetensen, berättar Maria Levlin.
Eftersom Levlin undervisar på speciallärarprogrammet har hon funderat en hel del över vad som är speciallärarens kontra logopedens roll när det gäller elever med språk-, läs- och skrivsvårigheter. I examensordningen för blivande speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling ingår att studenten ska kunna bedöma barns och elevers språk-, skriv- och läsutveckling och att självständigt kunna genomföra pedagogiska utredningar.
Detta innebär ju att det blir en överlappning mellan logopedens och speciallärarens uppdrag. I speciallärarutbildningen är det ett större fokus på hur lärmiljö och pedagogiska insatser bör anpassas i relation till gruppens och individens språk-, läs- och skrivprofil jämfört med vad som är/har varit vanligt inom logopedutbildningen. I logopedutbildningen ges studenterna en mer gedigen och tvärvetenskaplig kunskapsgrund för att kunnat tolka och förstå vad en elevs språk-, läs- och skrivsvårigheter kan bero på och hur det kan påverka lärandet, säger Levlin.
Alltså finns det stora vinster i att ha ett nära samarbete mellan speciallärare, logoped och lärare när man vill utveckla lärmiljön för elever med behov av extra stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling.
Logopeden kan framförallt bidra med en fördjupad teoretisk förståelse för vilka språkliga och kognitiva processer som bidrar till eller förklarar en elevs språk- läs- och skrivsvårigheter, medan specialläraren bidrar med kompetens kring vilka pedagogiska förändringar i lärmiljön och i undervisningen som kan främja språk-, läs- och skrivförmåga, säger Maria Levlin.
skribent: Signe Tonér
intervju hämtad från tidningen Logopeden . Läs mer om Maria Levlins arbete här
Diskussion