Logopeden.se 2021-11-19:
Den här gången har jag dykt på en artikel som publicerades förra året sedan men som hade en så pass intressant infallsvinkel att den är värd lite uppmärksamhet här på logopeden.se. Huvudförfattare är det är den australiska logopeden och forskaren Katelyn Melvin som inom ramen för sitt avhandlingsprojekt har undersökt familjens engagemang i tidiga logopediska insatser och hur logopeder kan stötta familjer att bli mer involverade i interventioner.
Alla som arbetar med tidiga logopediska insatser håller säkert med om att det är viktigt att engagera och involvera vårdnadshavarna i interventionen, inte minst för att få till varaktiga förändringar i barnets miljö och att i förlängningen påverka barnets utveckling i önskad riktning. Men många har nog erfarenhet av att det inte alltid är enkelt att få föräldrarna engagerade i logopedbehandlingen. Dessutom har kunskapsläget varit oklart när det gäller hur logopeder ska arbeta för att skapa föräldraengagemang.
Vad menar vi med föräldraengagemang?
Begreppet föräldraengagemang kan omfatta närvaro, aktivt deltagande i interventionen, att utföra hemuppgifter samt föräldrarnas känslomässiga inställning till interventionen. Att lyckas skapa föräldraengagemang har visat sig vara en framgångsfaktor som bland annat leder till högre närvaro, större nöjdhet med insatserna och inte minst bättre behandlingsresultat.
Melvin, Meyer och Scarinci (2020) pekar på att det inte finns någon enhetlig definition av vad föräldraengagemang innebär och att det fortfarande är oklart vilken roll föräldrarnas engagemang spelar i insatser till små barn, inte bara logopediska sådana. Tidigare studier har bland annat indikerat att engagemang handlar om såväl känslomässigt, kognitivt och beteendemässigt engagemang och att det är viktigt att försöka ta reda på mer om hur engagemanget ser ut utanför behandlingskontexten, till exempel när det gäller att tillämpa strategier och att göra hemuppgifter.
Kvalitativ analys
Istället för att fokusera på kvantitativa aspekter såsom närvaro, avbrutna behandlingsserier eller hur väl familjerna följer rekommendationer valde författarna att sammanställa befintliga kvalitativa studier med hjälp av tematisk analys. Deras huvudsakliga fokus var att försöka förstå hur föräldraengagemang åstadkommer förändring i tidig logopedisk intervention.
Det var totalt 28 studier som uppfyllde forskarlagets inklusionskriterier och alla utom en handlade om intervention vid kommunikationssvårigheter (den resterande studien gällde sväljsvårigheter).
Fyra teman
Fyra teman tonade fram: 1) engagemang är både ett tillstånd och en process, 2) föräldrar får stöd att engagera sig i interventionen genom förtroendefulla relationer med logopeden, 3) föräldrar får stöd när kommunikationen är öppen och ömsesidig, 4) föräldrar får stöd att engagera sig i interventionen när logopeder arbetar tillsammans med föräldrarna vid behandlingstillfällena. Författarna menar att föräldraengagemang i logopedisk tidig intervention är komplext och mångfacetterat och att många föräldrar behöver logopedens tid och stöd för att bli engagerade i insatserna.
Engagemang som tillstånd och process
Eftersom det inte finns någon enhetlig definition av vad vi menar med föräldraengagemang har de granskade studierna använt sig av olika synsätt, från en ganska snäv syn på engagemang med fokus på närvaro till att uttala sig om föräldrarnas känslomässiga engagemang, delaktighet eller aktiva deltagande i behandlingssessionerna. Melvin med kollegor (2020) drar ändå slutsatsen att föräldraengagemang leder till att föräldrarna upplever en känsla av kontroll och att de ”äger” interventionsprocessen, det vill säga att de är proaktiva, tar ansvar för och är aktiv i interventionen och använder de strategier som logopeden rekommenderat.
Att bli remitterad till logoped kan upplevas som en ny och okänd upplevelse där föräldrarna inte alls vet vad de kan förvänta sig eller vad logopeden förväntar sig av dem. Melvinmed kollegor (2020) betonar att föräldrarnas resa kan se olika ut. En del föräldrar är engagerade från början (mindre vanligt) medan andra blir engagerade under interventionens gång och kan behöva tid för att uppnå engagemang och för att bli mindre beroende av logopeden.
Vikten av en relation präglad av förtroende
Oavsett hur pass engagerade föräldrarna var vid interventionsstart förefaller relationen mellan vårdnadshavarna och logopeden vara en viktig grundbult. I de granskade studierna ingick även logopeders perspektiv och där visar sammanställningen att logopeder är måna om att skapa respektfulla och förtroendefulla relationer eftersom ”att ha föräldrarna med sig” ses som viktigt för att insatserna ska ha bästa möjliga effekt.
Studierna pekar på att föräldrarna fäster stor vikt vid logopedens kompetens och erfarenhet. Ur föräldrarnas perspektiv visade det sig även vara viktigt att ha en känsla av att logopeden är rätt för just dem och deras barn. Många föräldrar uppskattar logopeder som kan knyta an till och skapa kontakt med barnet på ett personligt plan, men det även finns föräldrar som fokuserar mer på att logopeden ska kunna uppnå goda behandlingsresultat. Föräldrarna fäster också stor vikt vid logopedens engagemang och önskar att logopeden är lättillgänglig, empatisk, icke-dömande, stöttande och förstående.
Vikten av öppen och ömsesidig kommunikation
Att etablera effektiva kommunikationsvägar mellan föräldern och logopeden verkar vara en viktig beståndsdel i de granskade studierna. Föräldrarna vill, och upplever sig också bli lyssnade på och respekterade av sin logoped. Studierna tyder också på att det är viktigt att logopeden lyckas skapa en välkomnande miljö där föräldrarna aktivt uppmuntras att göra sin röst hörd och att ställa frågor. Mer specifikt kan det exempelvis handla om att ställa frågan: ”Vad är viktigt för dig/er?”.
Men föräldrarna förväntar sig också att de ska få information av logopeden och en del föräldrar kan uppleva att logopeden ställer en massa frågor men är snål med att ge information till föräldrarna, till exempel om varför interventionen ser ut som den gör.
Föräldrarnas delaktighet både i logopedrummet och på hemmaplan
Såväl logopeder som föräldrar identifierar det som väsentligt att föräldrarna är aktivt involverade vid själva behandlingstillfällena genom att till exempel delta i aktiviteterna och att ge möjlighet att träna på aktuella interventionsstrategier vid själva besökstillfället. Här visar översikten att logopeder i en del studier upplever att det stundtals kan vara lättare sagt än gjort att få föräldrarna involverade. Både logopeder och föräldrar i de ingående studierna fäster vikt vid att anpassa interventionen till familjernas vardagsliv, att formulera individuella mål och hemträningsprogram.
Eftersom artikeln är en översiktsstudie finns det många referenser som skapar intresse att läsa mer om detta viktiga och intressanta ämne! Kommentera gärna kring dina erfarenheter av att involvera föräldrar i logopedbehandling! Framgångsrecept? Utmaningar?
Signe Tonér, tidningen Logopeden/logopeden.se
Melvin, K., Meyer, C., & Scarinci, N. (2020). What does “engagement” mean in early speech pathology intervention? A qualitative systematised review. Disability and Rehabilitation, 42(18), 2665–2678. https://doi.org/10.1080/09638288.2018.1563640
Läs också:
Diskussion