I våras kom ett högintressant examensarbete i logopedi, författat av Emma Fredriksson och Ebba Järnvall, Linköpings universitet.
Fredriksson och Järnvall (2021) ville undersöka hur förutsättningarna ser ut för logopeders arbete inom skolan i Sverige. De ville också ta reda på vilka arbetssätt och metoder skollogopeder använder och se hur arbetssätten relaterar till evidens samt identifiera vilka utmaningar och framgångsfaktorer som logopeder i skolverksamheter beskriver. Dels genomfördes en enkät med drygt 100 respondenter, dels gjordes seminstrukturerade intervjuer med sex logopeder.
För- och nackdelar med att vara skollogoped
Av enkätdeltagarna var majoriteten yngre än 40 år och drygt hälften av dem hade arbetat inom skola i mindre än fem år. Majoriteten hade en heltidsanställning och de flesta arbetat med elever från förskoleklass och upp till årskurs 3. Knappt hälften av respondenterna ingick i ett centralt elevhälsoteam och drygt hälften uppgav att de hade en arbetsbeskrivning. I intervjuerna framkom att de logopeder som inte ingick i något elevhälsoteam hade en stark önskan om att göra det.
Hos de intervjuade logopederna rådde en uppfattning om att arbetet som logoped i skola är roligt, omväxlande, fritt och stimulerande och att det till stor del skiljer sig från att jobba på logopedmottagning eller habilitering. Man kommer närmare eleverna och kan individualisera insatserna mer eftersom man lär känna eleverna mer än när man jobbar på en logopedmottagning. Även samarbetet med vårdnadshavare upplevdes som tätare med en mer lättillgänglig kontakt och intervjudeltagare beskrev det som en ögonöppnare att gå från att jobba på logopedmottagning och ge generella råd och rekommendationer till att vara verksam i skolmiljö där råd och rekommendationer implementeras och individanpassas.
Negativa aspekter kunde vara exempelvis avsaknad av vedertaget journalsystem eller otydlighet i uppdraget. Det fanns också en upplevd stress över behovet av att hävda sitt existensberättigande som logoped i skolans värld, bland annat eftersom logopeder inte är en obligatorisk yrkeskategori i elevhälsan. Andra nackdelar med skollogopedyrket som togs upp av intervjudeltagarna var känslor av otillräcklighet och en upplevelse av att vara ensam i sin yrkesroll.
Förbättringspotential för logopedutbildningarna
Det är ju en kulturkrock när man kommer från hälso- och sjukvårdens verksamhet till skolan.
En stor andel av logopederna som medverkade i enkäten ansåg att logopedutbildningen bara delvis eller inte alls hade förberett dem för interprofessionellt arbete i skolans värld och de flesta intervjudeltagarna upplevde att deras logopedutbildning inte hade behandlat området skollogopedi i tillräckligt stor utsträckning.
“Det är ju en kulturkrock när man kommer från hälso- och sjukvårdens verksamhet till skolan. Det är en helt egen värld. Man måste lära sig ett annat synsätt. […] Jag tänker att man kan gå på en hel del nitar om man bara har med sig det vi har fått från grundutbildningen och kanske bara jobbat på mottagning tidigare.”
(Fredriksson & Järnvall, 2021, s. 30)
Metoder och arbetssätt
För bedömning uppgav enkätrespondenterna att de främst använde samttal med lärare, standardiserade test och informell bedömning. Något fler än hälften angav att de inte ställde logopediska diagnoser. En kommentar från en av enkätrespondenterna innefattade följande citat:
“Jag vet inte om jag anser att diagnostisering ska ske inom skolan, utan jag tycker att det snarare borde ligga inom vårdens ansvar, det vill säga logopedmottagningarna. Inga andra yrkesgrupper som finns i elevhälsan ställer diagnoser, mer än utvecklingsstörning, men då handlar det ju om skolform vilket är skolans ansvar att utreda.”
(Fredriksson & Järnvall, 2021, s. 24)
Nästan samtliga enkätdeltagare angav att de utbildar annan personal och arbetar med kompetenshöjande insatser. De intervjuade logopederna lyfte fram att de främst arbetar hälsofrämjande och förebyggande, vilket till stor del skiljer sig från hur man arbetar på logopedmottagningar.
Klassrumsbaserat arbetssätt verkade vara relativt ovanligt bland respondenterna. Det vanligaste arbetssättet var istället konsultation. Det framkom i intervjuerna att klassrumsbaserat arbetssätt var något man strävade mot att arbeta mer med i framtiden. Fredriksson och Järnvall drar slutsatsen att de arbetssätt som används av skollogopeder följer rådande evidens men att förutsättningarna för logopediskt arbete i skolan inte alltid ger möjlighet att nyttja arbetssätten på det vis som har visat sig ge bäst effekt. Variationerna i förutsättningar och hur logopeder ger språkligt stöd riskerar att leda till olikvärdighet i skolan för barn med språkstörning.
Brister i ansvarsfördelning region-kommun
I intervjuerna framkom det att det fanns behov av tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner och regioner när det gäller språkliga utredningar på barn i skolåldern. Ansvarsfördelningen kunde även variera geografiskt och på vissa ställen hamnade elever mellan stolarna när varken region eller skolor vill ta ansvar för utredningarna.
Fredriksson & Järnvall, 2021, s. 27)
”Som det ser ut nu så tar regionen inga utredningar i skolålder och våra chefer vill inte att vi ska ta några heller egentligen. Men det finns ju ett stort önskemål och behov så vi gör det ändå, för annars får de ju ingenting förrän de fyller 16. ”
Lagstadgade i elevhälsan och nationella riktlinjer
Intervjudeltagarna nämner vikten av att få yrket lagstadgat i elevhälsan och att man ser fram emot nationella riktlinjer för skollogopeder (de är ute på remiss nu!).
Läs hela uppsatsen!
Fredriksson, E & Järnvall, E. (2021). Logopediskt arbete i svenska skolor. Förutsättningar, arbetssätt, metoder och upplevelser. Examensarbete, Linköpings universitet.
Läs också:
Examensarbetet genomfördes som en del i forskningsprojektet “Likvärdig utbildning för barn med språkstörning, som ni kan läsa mer om:
Diskussion