Dyslexiveckan: lässvårigheter och kopplingen till språk

Vad passar väl bättre på internationella dyslexidagen 8 oktober 2020 än att vika en stunds läsning åt en riktigt bra översiktsartikel om lässvårigheter? Eller, om tiden är knapp, en sammanfattning på svenska. I september publicerades artikeln Annual Research Review: Reading disorders revisited – the critical importance of oral language av Margaret Snowling och Charles Hulme i tidskriften Journal of child psychology and psychiatry.

Snowling och Hulme ger en omfattande översikt av studier som har undersökt läsutveckling, diskuterar riskfaktorer som är kopplade till lässvårigheter, tar upp samförekomst av lässvårigheter och andra svårigheter samt beskriver evidensläget vad gäller intervention. Artikeln är sprängfylld med referenser till studier för den som vill förkovra sig ytterligare! Jag har valt ut några som jag länkar till längst ner i detta inlägg.

Riskfaktorer för lässvårigheter

Kognitiva riskfaktorer

Riskfaktorer kan delas in i kognitiva, biologiska och miljömässiga riskfaktorer. Hittills vet vi mest om de kognitiva riskfaktorerna, till exempel att det finns ett tydligt orsakssamband mellan å ena sidan fonologiska brister, såsom svårigheter med fonemisk medvetenhet och verbalt korttidsminne, och å andra sidan lässvårigheter.

En inflytelserik hypotes har varit att svårigheter med implicit/statistisk inlärning är en kausal riskfaktor för såväl dyslexi som språkstörning/DLD, men nu tyder en nylig metaanalys på att detta kanske inte stämmer. På grund av så kallad publikationsbias har studier med nollresultat inte publicerats i lika stor utsträckning som studier vars resultat indikerar en koppling mellan lässvårigheter och bristande implicit inlärning.

Biologiska riskfaktorer

Det råder inga tvivel om att såväl läsförmåga som fonologisk förmåga är ärftligt. Dock är det viktigt att nämna att forskning om ärftlighet alltid utgår från gruppnivå och inte kan säga något om risken för en specifik individ att få lässvårigheter. Genetiska studier av lässvårigheter har varit svåra att replikera och det är även svårt att jämföra olika studier eftersom man har testat läsförmåga på olika sätt. Trots dessa oklarheter finns det några så kallade kandidatgener som stabilt verkar vara associerade med lässvårigheter i flera studier med av varandra oberoende urval. En sådan kandidatgen som är extra intressant är KIAA0319, som också verkar vara involverad när det gäller andra utvecklingsrelaterade svårigheter som ADHD och DLD.

Hjärnavbildningsstudier tyder på att ledtrådar till läsförmågan kan finnas i hjärnans aktiveringsmönster, konnektivitet och även i hjärnans strukturer. Men svårigheten är att avgöra vad som är hönan och ägget: hjärnan kanske jobbar annorlunda som en konsekvens av lässvårigheterna. Det är inte säkert att det annorlunda aktiveringsmönstret har orsakat svårigheterna. Enstaka studier har undersökt vad som händer med hjärnans konnektivitet efter en intensiv lästräningsperiod och det finns indikationer på att intensivträning kan leda till strukturella förändringar men fortsatta studier behövs

Genom att över tid följa barn i familjer där en av föräldrarna har dyslexi får man möjlighet att ta reda på mer om hur lässvårigheterna yttrar sig även innan barnet påbörjat läs- och skrivinlärning. En metaanalys av sådana longitudinella studier visade att om en förälder har dyslexi är risken att barnet också utvecklar lässvårigheter 45 %, jämfört med 12 % för barn som inte har någon förälder med dyslexi (Snowling & Melby‐Lervåg , 2016) .

Miljömässiga riskfaktorer

Det är välkänt att det finns en koppling mellan läsförmåga och socioekonomisk status (SES). Från tidig ålder påverkas barnens prelitteracitet av språkmiljön i hemmet. En viktig fråga blir dock att reda ut vilken effekt av hemmiljön som återstår när man tar ärftliga faktorer i beaktande.

Komorbiditet

Samförekomst av utvecklingsrelaterade svårigheter är vanligt och det finns stark evidens för märkbar komorbiditet för dyslexi och matematiksvårigheter/dyskalkyli, ADHD, utvecklingsrelaterad språkstörning/DLD, talljudsstörning/SSD, koordinationsstörning/DCD och även samförekomst med svårigheter som exempelvis ångest och depression. Att svårigheter av olika slag samförekommer i större utsträckning än vad man kan förvänta sig av slumpen kan bero på att två tillstånd delar samma riskfaktorer. Sådana riskfaktorer kan till exempel vara nedsatt arbetsminne eller långsam processhastighet, vilket förekommer både vid lässvårigheter, mattesvårigheter och ADHD.

Lässvårigheter och språkstörning

För samförekomsten dyslexi – språkstörning verkar det sannolikt att språkstörningen har negativ effekt på läsutvecklingen. Det är väletablerat att nedsatt språklig förmåga är en riskfaktor för att utveckla lässvårigheter: i kliniska urval uppfyller ungefär hälften av barnen med dyslexi även kriterier för språkstörning/DLD.

Multifaktoriellt synsätt

Länge har man ansett att grunden till dyslexi är en fonologisk problematik. Nu menar man dock att fonologiska svårigheter inte nödvändigtvis behöver föreligga och att vi inte kan förstå hur mångfacetterat dyslexi kan vara om vi bara utgår från att det handlar om fonologiska brister. En utredning av läsförmågan bör visserligen fokusera på att undersöka de symptom som är kännetecknande för dyslexi men med tanke på komorbiditeten bör man även undersöka möjliga samförekommande tillstånd/svårigheter.

Om man kan komma tillrätta med språkliga brister, till exempel vad gäller fonematisk medvetenhet, före skolstart minskar risken för dyslexi/lässvårigheter. Det är väletablerat att prestationer på tester som undersöker snabb automatiserad benämning (rapid automatized naming – RAN) och fonologisk medvetenhet predicerar framtida läsförmåga. När man har undersökt response to intervention, alltså hur bra barn svarar på insatser för att stärka läsförmågan, har det visat sig att både RAN och fonologisk medvetenhet predicerar hur stark effekt man får av intervention. Dessutom spelar språkförståelse (verbal comprehension) en tydlig roll när det gäller att förutsäga hur barn svarar på intervention.

Hur går det för barn med lässvårigheter?

Svårigheterna är ofta långvariga

Det råder inga tvivel om att lässvårigheter påverkar utbildningsnivå, men kunskapsläget när det gäller utfall på längre sikt är oklart. Det man vet i dagsläget är att läsförmågan är stabil över tid, det vill säga har man brister i tidig skolålder är sannolikheten stor att man även har svårigheter längre fram. Barn som kämpar med läsningen har alltså svårt att komma ikapp jämnåriga med typisk läsutveckling, vilket gör att glappet ökar. Detta är givetvis ett tungt vägande skäl till att sätta in tidiga och långvariga insatser. Det råder brist på forskning där man har undersökt mer långvariga effekter av lästräning, men enstaka mindre studie finns med lovande resultat, det vill säga att interventionsgruppen fått bestående effekt på läsförmågan och även nått högre utbildningsnivå än kontrollgruppen. Snowling och Hulme nämner att det är optimistiskt att tro att en relativt kort intervention skulle leda till bestående effekter på lång sikt.

Psykisk ohälsa

Olika former av psykisk ohälsa är vanligare hos barn med dyslexi än hos barn med typisk läsutveckling och det finns en allmän uppfattning att lässvårigheter också har negativa effekter på välmåendet som vuxen. En metaanalys har undersökt så kallade internaliserande problem hos personer med lässvårigheter och man fann måttliga associationer mellan läsproblem och internaliserande problem och även en koppling till depression (Francis et al., 2019).

Få studier har följt individer från barndomen genom ungdomsåren och ända upp i vuxen ålder, men enstaka studier finns och resultaten tyder på att personer med lässvårigheter i mindre utsträckning har universitetsutbildning än personer utan svårigheter och att personer med lässvårigheter i större omfattning är eller har varit arbetslösa och har psykiatriska /neuropsykiatriska diagnoser jämfört med kontroller. I en svensk kohortstudie med ett urval på närmare 9 000 personer (Cederlöf et al., 2017) fann man att personer med lässvårigheter hade ökad risk för i stort sett alla psykiatriska svårigheter men att risken var högre för utvecklingsrelaterade problem som märks redan i barndomen jämfört med diagnoser med debut i tonåren. Det återstår att ta reda på exakt hur orsakssambanden ser ut – beteendeproblem och lågt självförtroende kan vara sekundära konsekvenser av lässvårigheterna, men kan också reflektera samförekomst av andra svårigheter.

Stark koppling mellan läsning och språklig förmåga

Lässvårigheter har betraktats som antingen bristande avkodning med sin grund i svårigheter med fonologisk bearbetningsförmåga, eller bristande läsförståelse vilket antas reflektera bredare språkliga svårigheter, framför allt med semantik och grammatik. Men eftersom vi nu vet att tidiga språkliga svårigheter predicerar såväl svårigheter med avkodning som med förståelse av det lästa, så skulle tidig intervention med fokus på språk kunna fungera preventivt både vad gäller svårigheter med talat språk och med läsning. Dock betonar Snowling och Hulme att ytterligare studier behövs, inte minst för att undersöka om de effekter man kunnat se av språkligt inriktad intervention håller i sig och om de har överföringseffekter på läsförmågan.

Avslutningsvis…

Kunskapen om dyslexi har ökat betydligt under det senaste decenniet. Läsforskare står nu inför utmaningen att informera beslutsfattare om implikationerna av nuvarande kunskapsläge. Dessutom bör man i fortsatta studier av lässvårigheter satsa på att förstå hur multipla brister (multiple deficits) på biologisk och kognitiv nivå samverkar med kompensatoriska strategier och med aspekter av skolgång och utbildning när det gäller olika typer av lässvårigheter.

Snowling och Hulme betonar än en gång att språklig förmåga är en helt nödvändig grund för alla aspekter av litteracitetsutveckling. Den starka kopplingen mellan muntlig och skriftlig förmåga är också en anledning till att lyfta de mångfacetterade svårigheter som drabbar personer med språkstörning/DLD, en grupp som inte har fått tillräcklig uppmärksamhet hittills.

Därmed pekar vi framåt mot International DLD awareness day den 16 oktober!

Sammanfattat av Signe Tonér

Läs mer

Cederlöf, M., Maughan, B., Larsson, H., D’Onofrio, B.M., & Plomin, R. (2017). Reading problems and major mental disorders‐co‐occurrences and familial overlaps in a Swedish nationwide cohort. Journal of Psychiatric Research, 91, 124–129.

Francis, D.A., Caruanaa, N., Hudson, J.L., & McArthur, G.M. (2019). The association between poor reading and internalising problems: A systematic review and meta‐analysis. Clinical Psychology Review, 67, 45–60.

Snowling, M. J., & Hulme, C. (2020). Annual Research Review: Reading disorders revisited – the critical importance of oral language. Journal of Child Psychology and Psychiatry, and Allied Disciplines.

Snowling, M. J., & Melby‐Lervåg, M. (2016). Oral language deficits in familial dyslexia: A meta‐analysis and review. Psychological Bulletin, 142, 498–545.

Läs också

Stärk barns språk