Brister i logopeders kompetensutveckling

Fackligt, Kompetensutveckling

Tidningen Logopeden nr 3 2019:

Under sommaren genomförde tidningen Logopeden en webbenkät som syftade till att informellt kartlägga logopeders arbetsförhållanden vad gäller arbetsmiljö och kompetensutveckling. Vi fick in över 480 svar som tillsammans indikerar att arbetsgivarna inte verkar prioritera kompetensutveckling.

Geografisk spridning

Vi har fått in svar från samtliga län/regioner, där storstadsregionerna Skåne, Stockholm och VG-region sammanlagt utgör drygt 56 % av svaren.

Arbetsplats

Det finns en bredd i var de som svarat på enkäten arbetar: drygt 40 % av svaren kom från logopeder på logopedmottagningar, drygt 20 % angav att de arbetar inom förskola/skola/elevhälsa medan 19 % arbetar inom habilitering. Det var 7 % av enkätdeltagarna som jobbade på specifika rehabiliteringsenheter och 5 % vardera inom helprivat verksamhet samt övrig verksamhet, till exempel BUP, enbart slutenvård eller olika typer av högspecialiserade utredningsteam. Därtill kom några svar från hjälpmedelskonsulenter, doktorander eller andra universitetsanställda.

Handledning och mentorskap

Över 60 % angav att arbetsplatsen antingen saknar rutiner för handledning av nyanställda eller att man inte känner till några sådana rutiner.

Kompetens

En majoritet av logopederna upplever att de har tillräcklig kompetens för att genomföra sina arbetsuppgifter, men det är ingen självklarhet att ha en kompetensutvecklingsplan utvecklad i samråd med arbetsgivaren – en tredjedel har ingen kompetensutvecklingsplan och 11 % är osäkra.

“Upplever du att du har tillräcklig kompetens för att genomföra de arbetsuppgifter som åläggs dig?”

1: i mycket liten utsträckning
5: i mycket stor utsträckning

Knappt en tredjedel angav att de i stor eller mycket stor utsträckning har möjlighet att hålla sig uppdaterad med aktuell forskning och evidens medan över 40 % tycker att de i mycket liten eller liten utsträckning kan hålla sig à jour med forskningsläget. I frisvaren är det flera som har angett att arbetsgivaren har riktlinjer för lästid eller studietimmar, men att det ofta är svårt att ta sig den tiden till följd av arbetsbelastning, produktionskrav och underbemanning. Några angav att det är svårt att hålla sig uppdaterad i och med att man jobbar med flera olika patientgrupper. Flera nämnde interna mötesdagar som ett forum för kompetensutveckling, liksom kollegialt lärande.

Endast 27 % upplever att arbetsgivaren uppmuntrar personalen att exempelvis ta masterexamen, medverka i forskning och utveckling, ansöka om specialistbevis och liknande. I gruppen som anger att arbetsgivaren är positiv till kompetensutveckling nämns framför allt möjligheten att delvis studera eller skriva masteruppsats på arbetstid samt att få kurslitteratur betald av arbetsgivare som exempel på hur sådan kompetensutveckling konkret uppmuntras. Några nämner också att utbildning eller specialisering leder till uppdrag med ökat ansvar och därmed högre lön. Det finns också en grupp som har svarat att uppmuntran framför allt ges i form av ”glada tillrop”, men att konkreta tecken på att arbetsgivaren ser kompetensutveckling som viktig uteblir.

Exempel på frisvar kring kompetensutveckling:

– Saknar verkligen möjligheten att få tillgång till vetenskapliga artiklar (Västerbotten).

– Arbetsgivaren uppmuntrar kompetensutveckling men sätter inte av tillräckligt med pengar (VG-region).

– Kraven växer mycket snabbare än min kompetens (VG-region).

– Vi får goda möjligheter att åka på kurser (Stockholm, Jönköping).

När trivs man på jobbet?

Det finns ett klart dominerande tema i kommentarerna kring när man trivs på jobbet: patientmötet. Framför allt handlar det om tillfredsställelsen i att ge goda insatser som gör skillnad för patienter eller elever, anhöriga och nätverk. Några nämner också att man trivs extra bra när man får ägna sig åt specifika patientgrupper eller metoder eller tar upp specifika exempel på situationer där man kände sig tillfreds i sitt arbete.

Exempel på frisvar kring när man trivs på arbetet:

– När man har ett bra samarbete med det vardagsnära nätverket runt patienten som leder till måluppfyllelse och gör skillnad för patienten i vardagen.

– När jag kan genom min insats kan bidra till att patienten får en ökad livskvalitet och/eller kan bli mer självständig i vardagslivet.

– När föräldrarna blir lugna kring ögonen och jag ser att barnet mår bra.

– När jag haft möten med föräldrar och kunnat möta dem i sorgen och samtidigt kunnat hjälpa dem vidare med ökad förståelse kring barnets funktionshinder.

Aspekter av kompetens, utvecklingsarbete och tydlig struktur verkar också vara viktigt när det gäller trivsel på jobbet. Dels vill man känna att ens kompetens tas till vara, dels vill man fortsätta att utveckla sin kompetens och även bidra till utveckling på arbetsplatsen. Man trivs om det finns riktlinjer kring vilka insatser man ska ge och när man upplever att arbetsuppgifterna är meningsfulla.

Fortsättning följer!

Ett annat tydligt tema kring trivsel på jobbet gäller arbetsbelastning och det återkommer vi till framöver när vi rapporterar om den del av enkäten som främst rörde arbetsmiljö. Håll även utkik här på logopeden.se för mer detaljer kring enkätresultaten.

Tack än en gång för er medverkan!

DELA ARTIKELN

Diskussion

Loader

Kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.