I den nya boken “Hjärna, gener och jävlar anamma” (Natur & Kultur) försöker hjärnforskaren Torkel Klingberg reda ut hur barn lär sig och vad som motiverar dem till att träna, särskilt när det handlar om matematisk och kognitiv träning.
– Vilken typ av motivation det är som får barn att nå sina mål har länge varit en fråga inom psykiatrin och pedagogiken, säger Klingberg.
Begreppet “grit” har myntats av den amerikanska psykologen Angela Duckworth. På svenska kan det översättas till gry, driv, karaktärsstyrka eller jävlar anamma.
Klingberg och hans forskare 
har undersökt vilka hjärndelar som styr grit. Man utgick från två hypoteser: antingen att grit skulle sitta i pannloben, som har med självkontroll att göra, eller att grit skulle sitta i en djupare kärna som har med motivationssystemet att göra. Den sistnämnda hypotesen visade sig stämma, barn med hög nivå av grit hade oftare mer grå substans i nucleus accumbens.
– Till viss del verkar det vara medfött, precis som andra personlighetsdrag. Men det finns också en stor påverkan av det man kallar för individuella miljöfaktorer. Det är sådant som fritidsintressen, lärare och kompisar, säger Torkel Klingberg. Det finns ett flertal studier som visar att oavsett om man är född med mer eller mindre grit, kan man genom instruktioner och feedback få mer gritlikt beteende.
Det har gjort flera olika experiment som undersöker hur barns motivation påverkas av vilken sorts beröm de får av vuxna. Exempelvis tenderar barn som oavsett insats får höra att de är duktiga att snabbt ge upp när de stöter på svåra uppgifter, jämfört med barn som får en mer nyanserad återkoppling.
Hjärnpodden – intervju med Torkel Klingberg
Diskussion