Tidningen Logopeden nr 1 2024:
Hösten 2023 försvarade logoped Agnes Löfgren sin avhandling ”Bodies to suit the music: Depictions in opera rehearsals” vid institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet.
Kommunikativa resurser
Syftet med avhandlingen var att undersöka vilka kommunikativa resurser som en operaensemble använder när de skapar de sceniska aspekterna av en operaföreställning. Löfgrens avhandling skrevs som en del av ett forskningsprojekt om icke-lexikala ljud, under ledning av Leelo Keevallik, som är professor och forskare i interaktionell lingvistik vid Linköpings universitet.
–Jag ville undersöka hur långt deltagarna kom med språkliga resurser i den kreativa processen, och när de behövde nyttja andra kommunikativa resurser. Ett av det övergripande forskningsprojektets syften var att undersöka och ifrågasätta den ofta binära distinktionen mellan språk och kropp, och det var det som jag tog fasta på när jag påbörjade mitt avhandlingsarbete, berättar Agnes Löfgren.
I avhandlingens tre delstudier visar Löfgren att gestaltningar är multimodala praktiker som används av deltagarna i förslag om performativa kroppar och att dessa förslag blir mer och mer gestaltande över tid i dialogiska processer.
Gestaltning kontra beskrivning
Avhandlingen visar hur deltagarna använder sig av en kommunikativ resurs som Löfgren kallar för gestaltning (efter Herbert H. Clarks term depiction). Gestaltning innebär att man visar något med kropp och röst. Detta kan ställas i motsats till beskrivning (desription) där man i stället använder sig av språk. En operasångare kan till exempel beskriva en idé som hen vill göra på scenen i ett förslag: ”Jag skulle kunna ligga ner bredvid dig och sjunga”. Om samma sångare föreslår samma sak med hjälp av en gestaltning kanske hen däremot lägger sig ned bredvid sin motspelare vid ett visst tillfälle under repetitionen. På så sätt har sångaren kommit med ett förslag utan att använda sig av språklig lexikal betydelse.
Social interaktion är multimodal
Avhandlingen bidrar till forskning om samverkan mellan språk och kropp. Löfgrens resultat stöder uppfattningen om social interaktion som multimodal, det vill säga att flera olika resurser såsom språk, röst, blick, hållning, gester och rörelser samverkar för att skapa mening och sociala handlingar.
Även om logopeder, framför allt de som arbetar med patientgrupper som har stora språkliga svårigheter, redan är väl medvetna om samverkan mellan olika kommunikativa resurser, tror Löfgren att logopeder i ännu högre utsträckning skulle kunna fokusera på en individs hela kommunikativa beteende.
–En alldeles utmärkt studie av Wilkinson med kollegor, som kanske kan fungera som förståelsemässig brygga mellan min forskning och logopedisk verksamhet, behandlar hur personer med afasi använder sig av just gestaltningar, tipsar Agnes Löfgren (se referens nedan).
Fortsatt forskning om fransk samtalsgrammatik
Löfgren fortsätter med forskning i och med en fyraårig postdoktoral tjänst vid universitetet i Neuchâtel i Schweiz.
–Jag kommer att forska om fransk samtalsgrammatik och fokus är precis som i avhandlingen på hur språk och kropp samverkar i social interaktion, berättar Agnes.
En längre version av artikeln finns publicerad i tidningen Logopeden nr 1 2024.
Löfgrens avhandling:
Löfgren, A. (2023). Bodies to suit the music : Depictions in opera rehearsals (PhD dissertation, Linköping University Electronic Press).
Lästips:
Wilkinson, R., Beeke, S., & Maxim, J. (2010). Formulating actions and events with limited linguistic resources: enactment and iconicity in agrammatic aphasic talk. Research on Language and Social Interaction, 43(1), pp. 57–84.
Diskussion