Logopeders arbetsmiljö

Datum: 9 December, 2019
Fackligt, Logopedi, Opinionsbildning

Tidningen Logopeden nr 4 2019:

Under sommaren genomförde tidningen Logopeden en webbenkät som syftade till att informellt kartlägga logopeders arbetsförhållanden Vi fick in över 480 svar och fokuserar här på frågor som rör arbetsmiljö och arbetsbelastning.  Slofs ordförande Ulrika Guldstrand menar att det är en alarmerande bild av svensk logopedi som målas upp. 

Hur sköter sig arbetsgivarna i förhållande till lagstiftningen? 

Vi ställde två frågor som rörde hur logopeder upplever att arbetsgivaren klarar att uppfylla ovanstående skrivningar i Arbetsmiljölagen. 

Drygt 10 % anser att arbetsgivaren i mycket liten eller liten utsträckning uppfyller lagstiftningen vad gäller arbetstagarnas möjligheter att medverka i utformningen av arbetssituationen, medan över 60 % tycker att arbetsgivaren uppfyller detta i hög eller mycket hög grad. 

Nästan 20 % upplever att arbetsgivaren inte anpassar arbetsförhållandena till arbetstagarnas förutsättningar. 

Hur ser logopederna på produktionskraven? 

Nästan 56 % av de som svarat på enkäten har någon form av produktionskrav att förhålla sig till. Krav på produktion finns både på logopedmottagningar, inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheter, i helprivat verksamhet och i kategorin Övrigt. Geografiskt verkar produktionskrav vara mest förekommande i följande regioner: Stockholm, VG-region, Östergötland och Jönköping. Avsaknad av produktionskrav verkar framför allt finnas i skollogopedigruppen, men förekommer även bland mottagningslogopeder samt i hab och rehab. Cirka 8 % angav att frågan om produktionskrav inte är tillämpbar utifrån deras arbetssituation, även där är majoriteten logopeder inom skola/elevhälsa. Av de logopeder som har produktionskrav tycker 46 % att kraven är rimliga, 33 % upplever kraven som orimliga och resterande är osäkra eller kan inte bedöma.  

Vad irriterar dig mest på jobbet? 

Vi ställde en öppen fråga som var valfri att besvara: Vad irriterar dig mest på jobbet? Vi har försökt analysera svaren tematiskt.

Resursbrist, stress, brist på kompetensutveckling

(Bild: Picpedia.org)

Ungefär 120 personer tar upp faktorer som har den gemensamma nämnaren bristande resurser, det handlar om vårdköer, underbemanning, bristande möjligheter att ge evidensbaserad behandling samt orimliga produktionskrav som leder till stress.

Brister i ledarskap och organisation 

Drygt 60 personer tar upp olika aspekter av bristande ledarskap och 60 personer nämner aspekter av bristande organisation och otydliga eller obefintliga rutiner som källor till irritation i arbetet . Man upplever sig få dåligt stöd, inte bli lyssnad på eller inte få adekvat information. Flera nämner också att arbetsgivaren inte alltid vet vad logopedens arbete innebär och att rutiner, roller och ansvarsroller är otydliga. Detta verkar eventuellt vara vanligare bland logopeder inom skola/elevhälsa. 

Administration, teknikstrul, icke-logopediskt arbete 

Ungefär 60 personer tar upp att man irriterar sig på saker som att sitta av möten som inte upplevs som givande och att man känner frustration över att en så liten andel av arbetsdagen kan ägnas åt logopedi. Många nämner administration på ett generellt plan som en källa till irritation men det finns även en hel del konkreta exempel på att kodning och registerförande upplevs ta oproportionerligt mycket tid och att IT-och journalsystem är krångliga.  

Samarbetsproblem 

Knappt 50 personer upplever frustration över att samarbete, framför allt med andra professioner men också i viss mån med andra logopeder inte fungerar. De som har angett detta arbetar framför allt inom skola/elevhälsa eller inom olika typer av habiliterings- och rehabiliteringsverksamheter.

Kommentar från Slofs ordförande

Svenska Logopedförbundets ordförande Ulrika Guldstrand

Svenska Logopedförbundets ordförande Ulrika Guldstrand menar att det är en alarmerande bild av svensk logopedi som målas upp.  Att logopeder upplever att arbetsgivarna inte följer arbetslagstiftningen, att man inte kan utföra sitt arbete i enlighet med sin legitimation och att verksamheten är så underfinansierad att man inte kan ge den vård som patienterna behöver är ett mycket dåligt betyg till våra arbetsgivare, menar Guldstrand.  Även den bristande löneutvecklingen är givetvis ett problem, inte minst eftersom  kompetensförsörjning inom välfärden är ett allvarligt problem för fler yrkesgrupper än logopeder.  

Läs mer i tidningen Logopeden nr 4 2020. Du som är prenumerant har redan fått tidningen hem i brevlådan. För dig som ännu inte prenumererar men är nyfiken på att läsa tidningen, publiceras den digitalt i Slofs kanaler i efterhand

Se även tidigare inlägg: Brister i logopeders kompetensutveckling Tidigare nummer av tidningen Logopeden

DELA ARTIKELN

Diskussion

Loader

Kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.